Den Sfinxiska TĂ€ndsticksboken.

Manfred, November 2007, i arkivet:
– HĂ€r ser du en av mina högst vĂ€rderade arkivalier, den sĂ„ kallade Sfinxiska TĂ€ndsticksboken. Det Ă€r en en kartong vikt kring tre platta tĂ€ndsticksrader, ett plĂ„n och en primitiv klammer som hĂ„ller allt samman. Ett litet men mĂ€ktigt motiv Ă€r tryckt pĂ„ locket. Snett men fullt synligt. Även tydligt, det ringa formatet och uppenbara tryckrastret till trots.

– Motivet Ă€r den oerhörda Sfinxen pĂ„ GizaplatĂ„n. I bakgrunden syns en av pyramiderna. Den framstĂ„r som liten mot den vĂ€ldiga Sfinxen som stirrar ut ur bild i förgrunden. Bilden Ă€r tagen i starkt solsken. De skarpa kontrasterna mellan ljus och mörker dramatiserar Sfinxens vĂ€sen:
*det att finnas pÄ grund av en nÄgon gÄng medveten handling,
och att samtidigt
*vara stadd i sitt eget försvinnande,
till följd av tid och vind med flera faktorer.

– Skuggor tar tidens, vindarnas och varandets plats i bilden. Av orginalSfinxen finns ingen yta kvar. Endast ett inre som stĂ€ndigt blottlĂ€ggs och utgör Sfinxens grĂ€ns helt kort för att sedan skiljas frĂ„n Sfinxmassan och uppgĂ„ i den omgivande öknen. Sfinxens ursprungliga yttre var positionerad nĂ„gonstans lĂ„ngt utanför den vi ser pĂ„ bilden.

– Notera beskaffenheten av tĂ€ndsticksbokens kartong. Dess struktur, slitenhet och patina. Lik Sfinxen pĂ„ nĂ„got vis. Men istĂ€llet för i en öken har den sannolikt legat lĂ€nge i en jackficka och blivit skavd. Jag vet inte vad det stĂ„r pĂ„ locket, jag kan inte lĂ€sa det. Jag minns inte hur boken kommit i min Ă€go eller i vems jacka den legat.

 

sfinx540

Brev till barnen Sd och Sv, april 1986.

Hej barn.

HÀr Àr teckningarna ni bad mig göra förrförra helgen nÀr ni var hÀr hos mig. Jag har jobbat hÄrt med dom pÄ kvÀllarna, det har varit bÄde givande och utmanande.

Den ena teckningen Àr ett portrÀtt av mig sjÀlv om det vore jag det vill sÀga en mÀnniska som Àr SkÀggarn. Jag utgick frÄn mig sjÀlv eftersom det var svÄrt att rita SkÀggarn som mÀnniska utan nÄgon förlaga och jag hade tillgÄng till mitt pass med fotot i som jag kunde anvÀnda. Ni kanske kÀnner igen mig? Passet brukar ni titta i vet jag, nÀr ni undersöker och rangerar det som ligger i lÄdorna i byrÄn i hallen.

Den andra teckningen förestĂ€ller SkĂ€ggarn om den vore ett djur, i detta fall ett djur troligtvis nĂ€rbeslĂ€ktat med mĂ€nniskan – det har ett huvud med öron nĂ€sa hals nĂ€stan organiserade lika en mĂ€nniskas samt en nĂ„gorlunda upprĂ€tt hĂ„llning. SkĂ€ggarn som djur har jag gjort som en troligtvis nĂ€ra slĂ€kting till mĂ€nniskan eftersom:
1)
jag fann det svÄrt att rita nÄgot med fyra ben och en horisontellt orienterad kropp som till exempel rÄtta eller björn. Benen och kropparna liknade stÀllningar istÀllet för varelser nÀr jag satte dom samman.
2)
fÄglar (vilka Àr enklare att rita) mÄste vara uteslutna som skÀggare pÄ grund av att de har fjÀdrar och SkÀggarn har pÀls det vill sÀga hÄr. FjÀdrar Àr inte samma sak som hÄr. Det Àr en annan kategori kroppstÀckare. SkÀggarn kan inte vara sÀrskilt nÀra slÀkt med fÄgeldjuren tror jag.
3)
fiskar, reptiler, insekter och den typ av djur som maneter Àr (vilka samtliga jag med relativ lÀtthet avbildar) ej kunde övervÀgas. Ingen av dessa kategorier har nÄgot som liknar hÄr bortsett frÄn insekterna och dom Àr för smÄ. I min förestÀllning har SkÀggarn ett visst mÄtt av massa.

Hur som helst beklagar jag att SkÀggarn inte blev ett mer horisontellt djur, jag vet hur mycket ni uppskattar taxar och larver. Bifogar senaste dikten vi skrev tillsammans om SkÀggarn:

SkÀggarn Àr farlig och snÀll.
NÀr det Àr mörkt kommer den.
Ibland blir det jÀttevarmt nÀr man sover,
dÄ Àr det SkÀggarn som Àr i rummet.
Ibland kommer det in ludd i munnen av filten eller tÀcket,
det Àr SkÀggarn som gör sÄ det blir sÄ.
Ibland gÄr mÀnniskan upp pÄ natten av törst
(och ibland pÄ grund av ludd i munnen).

Det Àr SkÀggarn som gjort den törsten
(eller lagt dit det luddet).

Hej SkÀggare, vad kul att du Àr hÀr!
SĂ€llan skall vi frysa och ofta skall vi dricka en massa vatten!

 

gubbe

PĂ„ baksidan: ”SkĂ€ggarn som mĂ€nniska. Ämnet hur bepĂ€lsning förhĂ„ller sig till ickebepĂ€lsad yta – ett givet problem vid korsning mellan skĂ€ggare och mĂ€nniska – har inneburit en mödosam strĂ€van och kamp. GrĂ€nsdragningen vid omrĂ„det över nĂ€san har varit sĂ€rskilt knepig. KĂ€nner mig tveksam till utförandet dĂ€r = den tunnare behĂ„ringen = ingen grĂ€ns finns direkt. Är det trovĂ€rdigt? Framförallt Ă„terstĂ„r att lösa kopplingen mellan huvud och kropp. Hur blir det med pĂ€lsen dĂ€r (nĂ€r halsen Ă€r ”dold” som i förekommande fall)? LĂ€mnade frĂ„gan dĂ€rhĂ€n i form av ett glapp eftersom jag inte kunde komma pĂ„ hur det skulle genomföras eller gestaltas. BĂ„l och armar har jag gjort helt pĂ€lsklĂ€dda. Dels för att det verkar rimligt med mycket hĂ„r dĂ€r för en skĂ€ggare, dels för att inte komplicera uppgiften ytterligare. Den ”genomsikt” som antyds pĂ„ framsidan/bröstet representerar en del av det mĂ€nskliga hos SkĂ€ggarn som mĂ€nniska. /MM”

 

gubbeapa540

PĂ„ baksidan: ”SkĂ€ggarn som djur (nĂ„gon primat). Jag har anstrĂ€ngt mig ganska mycket hĂ€r. PĂ€lsen har jag genomarbetat vĂ€l i syfte att göra den engagerad. Detsamma gĂ€ller för det som omger, det skall förestĂ€lla/symbolisera natur/habitat som jag menat levandegöra och förlĂ€na nĂ€rvaro. Och ögonen har jag velat ge en intensiv och fokuserad blick. OsĂ€ker pĂ„ om jag lyckats. Har inte sĂ„ stor erfarenhet av varken pĂ€ls, vĂ€xtlighet eller ögon. Teckningen Ă€r kanske lite överarbetad. /MM”

Ny samling. Maj, 1988.

Ledig dag idag. Jag har varit hemma i huset, *boyta + **arkivyta.

I *boytan Ät jag frukost, arrangerade efter natten med bÀddning, vikning, omhÀndertagande av diverse handdukar och klÀder, papper, pennor, köksutrustning med flera ting.
DÀrefter arbetade jag i **arkivytan med en ny samling. Denna Ànnu icke namngivna samling har kommit av att ordna innehÄllet i nÄgra oordnade arkivlÄdor varpÄ resultatet blivit en fÀrsk kategori. Kategorin har inte tillkommit genom omkategorisering utan genom identifikation av sÀllsamma likheter funna hos arkivalier frÄn skilda arkiv och/eller kataloger hÀr hos mig! Likheter som i arkivsammanhang utgör en tillÀggs-/paraply-/klisterkategori det vill sÀga som:

– tillhör sina gamla vanliga a)arkiv, b)kataloger

– kompletterar huvudkategori och till yttermera visso inringar identitet

– spĂ€nner över flera frĂ„n varandra skilda kategorier

– etablerar likheter dĂ€r likhet av ursprungskategori att döma ej finns. I detta fall: arkivalierna utgörs i huvudsak – över 85 procent – av strĂ„k, streck eller rĂ€nder!

Exempel:
1. En samling tallbarr som lagts i samma riktning och fogats till en klump med etiketten ”Stenformation. Material tallbarr”. MĂ„tt cirka 350x200x250 mm. Detta ting, en donation till arkiven, har tidigare multiarkiverats som Geometri, Monument och FlĂ€ck. Minns inte nĂ€r det skedde eller vem donatorn Ă€r.

2. Ett antal experiment, studier och skisser ur flÀckarkivet dÀr flÀck Àr den mindre delen, linjer huvuddel. StÀllandet av geometri mot flÀck verkar framhÀvande för den senare och tar tom yta i ansprÄk till underlÀttande för ögats lÀsning/finnande av flÀck. Dock Àr flera arkivalier helt utan flÀck sÄ vitt jag kan bedöma. Jag kan sjÀlv ha felarkiverat dom vid nÄgot olyckligt tillfÀlle.

3. Stickor/korvar tillverkade av nĂ„gon form av lera, troligtvis frĂ„n trĂ€dgĂ„rdslandet. Hittade dom i en lĂ„da som barnen har hĂ€r med egna arkivtolkningar. De Ă€r etiketterade ”flĂ€ck – monument” (om detta avser bĂ€gge arkiven FlĂ€ckar respektive Monument eller ett hybridarkiv FlĂ€ckMonument framgĂ„r inte). LĂ„nar nĂ„gra till den nya lĂ„dan.

4. TrÀbitar, strandfynd framförallt. Helt randiga pÄ grund av bland annat a) Ädring som stÄr ut pÄ grund av yttre Äverkan av vÀder + de fyra elementen (vind, vatten, luft, eld) eller b) spÄr/gÄngar i trÀet orsakade av Àtande maskar eller dylikt.Tidigare i flera olika lÄdor/arkiv:
* En bit ur Monumentarkivet. Kan ha tillhört en del av ornamenteringen eller rentav galjonsbilden pÄ ett gammalt skepp? En virvel av nÄgot slag med rester av guldfÀrg i fÄrorna mellan Ädrorna. Potentiellt förestÀllande drapering eller en flagga.
* 12 bitar ur Geometriarkivet, delar av lÄdor och regelstumpar av furu, kapade ortagonalt eller annan avsiktlig/avlÀsbar vinkel. BÄde fÄrade och Àtna, mycket randiga.
* 7 maskĂ€tna bitar ur FlĂ€ckarkivet. FlĂ€ckade och flammiga  av oljespill, havssalt och sol. MaskgĂ„ngarna Ă€r klart Ă€r mörkare Ă€n övriga ytan = fragmenterad randighet. Ger ett ”hĂ„rigt” eller ”pĂ€lsigt” intryck. PĂ„minner om SkĂ€ggarn.

Mycket mer Ă€n det ovan upprĂ€knade ingĂ„r i den nya samlingen. Jag Ă€r i fĂ€rd med att upprĂ€tta en inventarielista. Jag funderar pĂ„ vilket namn nya samlingen skall fĂ„. Jag funderar Ă€ven pĂ„ en etikettitel för samlingens lĂ„da/lĂ„dor. ”Ur Arkiven: Tema RÄNDER!” kanske kan passa. Eller ”Ur Arkiven: StrĂ„k, Streck, RĂ€nder – ett TEMA!”. Återkommer i frĂ„gan.

mmh_5402

 

MM, maj 2009:
* PÄminner om flÀckar: rörelse.
* Se hĂ€r försök till monument. Misslyckat pĂ„ grund av den fart som antyds av blyertsen som smetat – nĂ„gonting förefaller i fĂ€rd att lyfta hĂ€r. Men monument = statik  ≠ rörelse. Förvisso krĂ€vs mycket rörelse för att Ă„stadkomma monument. Brytning, fraktning och bearbetning av sten till exempel. Men nĂ€r sten organiserats till monument rĂ„der statik. Annars faller monumentet, i vilket fall det upphör att vara ett monument och blir mer som en flĂ€ck: nĂ„got som rört sig.
* Det Àr inte jag som gjort den hÀr teckningen. Det Àr en donation till arkivet, jag minns inte frÄn vem.

Storm, oktober 1988

Det har varit storm hĂ€r! Vaknade i natt vid tretiden av höga ljud – det var Stormens Ljud! Jag stĂ€llde mig vid fönstret och tittade och lyssnade. Grenar och kvistar slets frĂ„n trĂ€den av blĂ„sten och föll pĂ„ taken och till marken med dunsar, gnissel och skrap. Lösa ting kastades, rullade, gled, och krockade med fasta ting. Det skramlade, raspade, klirrade och krasade. Vindens rörelse mot materia visslade, ven och pep. Jag tĂ€nkte:

Stormens Ljud Àr/kan vara = sammanfattning/portrÀtt av stormen genom de för stormen specifika:
*krafter (tryck med mera företeelser = vind; blixtar),
*material (regn med mera förknippade med/förekommande i storm)
i möte med för platsen specifika:
*andra krafter (= fasta saker/ytor = jorden, trÀden/vÀxter, husen med mera),
*lösa saker (= trÀdgÄrdsmöbler, fordon, levande varelser som inte sitter fast i marken eller annat)
*saker som övergÄr frÄn att vara fasta till att bli lösa pÄ grund av stormen (bryts loss, slÄs sönder, mosas etcetera).

Himlen var svart men mÄnen lyste. Jag sÄg takpannor och min röda fÀllstol flyga/tumla över tomten. Jag sÄg almen i muren förlora sin största gren, mina bÀrbuskar tvingas platta till marken och kanske knÀckas. Luckor i grannens vÀxthus slog och krossades, glasskÀrvorna blixtrade i mÄnskenet.
Jag sÄg inga djur titta fram eller röra sig, inga fordon körde nere pÄ gatan i norr. Jag vÄgade inte gÄ ut eller öppna fönstret.

 

PÄminner om hur flÀckar blir till: Storm.
FlÀckförsök genom stormsimulering:
1. Lös materia (bÀr)
introducerade till
2. ”Fast” materia (kartongbit)
medelst
3. PÄverkan = tryck (kartong mot bÀr i vÀxtpressen).

Hej Manfred.

Jag har lĂ€nge velat bidra till ditt arkiv med nĂ„got. Först visste jag inte vad. Jag tĂ€nkte pĂ„ det i nĂ„gra mĂ„nader utan att komma pĂ„ nĂ„got. Till slut (nĂ€r nĂ„gra mĂ„nader gĂ„tt) lĂ„tsades jag att jag var du och att jag kunde tĂ€nka som du. Inte för att jag vet hur det Ă€r att vara du, eller exakt hur du tĂ€nker. Men jag lĂ„tsades i alla fall (för att kunna komma pĂ„ nĂ„got till arkivet) och dĂ„ – nĂ€r jag i fantasin var ”du” – tĂ€nkte jag att jag skulle upprĂ€tta en arkivalie som i mening, innehĂ„ll och form Ă€r ett snitt av alla arkivalier i ditt arkiv – en snittarkivalie. NĂ€r jag tĂ€nkt det gjorde jag en teckning som förestĂ€ller en flĂ€ckig obelisk. Jag gjorde flera versioner. Skickar med en av dom hĂ€r, för arkivets rĂ€kning. Hoppas den kan passa.

HĂ€lsningar,
A

Donation till arkivet i januari 2012.

TĂ€nk om taxen kunde tala.
DÄ kunde jag frÄga honom vad han tycker,
ibland ser det ut som om han tyckte nÄgot.
NÀr han tittar pÄ mig under ögonbryn med nosen riktad i golvet.
Vad tycker du om det hÀr tax? Vad tycker du om blommorna? Hundmaten, vÀdret, kopplet, flÀckarna, mitt resonemang,
det hÀr diagrammet, vÄra promenader, vad tycker du om mig?

Jag undrar vad han skulle sÀga om han kunde tala.
Han kanske skulle berÀtta vad han tÀnker pÄ.
Det ser ofta ut som om han tÀnkte pÄ nÄgot,
nÀr han betraktar det hela dan.
Vad tÀnker du pÄ tax? kunde jag frÄga.
Jag tÀnker pÄ svalorna, kunde han svara.
Svalorna som flyger i trÀdgÄrden.
Insekterna dom fÄngar. Steklarna.

Nu gÄr han borta vid soffan.
Ignorerar hundbollen.
Ruskar, sliter hundfilten med tÀnderna.
LĂ„ter nere i sin taxstrupe.
Varför gör han det? Menar han nÄgot?
Bollen Àr trÄkig och ojÀmn.
Filten ska uppfostras, bÀndas, placeras.
Jag kan hota och skrÀmma.
Jag Àr en tax.

Han kunde förklara om han kunde prata.

Vi kunde samtala om vÄra liv dÄ, om hur vi lever och hur det Àr att vara vi. Hur det varit förut och frÄn början. Om vad vi har, vad vi önskar oss, vad vi saknar. Vad vi gjort hittills och vad vi tror vi kommer göra, sen.

mm86

12 oktober 1985

Arbete i arkivet hela dagen med gallring, sortering, katalogisering, numrering och uppmĂ€rkning av materialet frĂ„n senaste flĂ€ckprojektet kallat Potentiellt: en FlĂ€ck eller Det FlĂ€ckades Perspektiv Âč. Projektet (drivet av mig för arkivets rĂ€kning) syftar till att genom spekulation, fiktiva scenarier och experiment skapa inlevelse i och förstĂ„else för FlĂ€ckvĂ€rdenÂČ som subjekt. Till exempel dryftas:
* hur det ser ut för subjektet nÀr flÀck kommer uppstÄ
* hur det ”kĂ€nns” att bli/fĂ„ en flĂ€ck
* hur identiteten förÀndras som konsekvens av flÀck
* olika vĂ€rdar —> olika processer, en genomgĂ„ng
* med mera

I egenskap av sin rikedom, mĂ„ngfald och dynamiska sammansĂ€ttning redovisas projektet i samtliga arkivkataloger och flera underkataloger. DĂ€remot Ă€r det inte insorterat dĂ€r, utan samlat i bara EN mapp – en egen mĂ€rkt ”Potentiellt: en FlĂ€ck eller Det FlĂ€ckades Perspektiv”! Som en bok nĂ€stan! Samma arkiv, samma katalogisering – nytt system, ny form! Denna nya hantering av arkivet krĂ€ver extensiva, vĂ€l elaborerade hĂ€nvisningar 1) i berörda kataloger och underkataloger och 2) bifogade samtliga bilder, texter, tabeller, diagram, experiment och övrigt med mera som ingĂ„r i projektmappen. Ett prövande, tidskrĂ€vande, komplicerat arbete som fordrar noggrannhet, tĂ„lamod, uthĂ„llighet, flexibilitet, innovationskraft, klarsyn, ödmjukhet och intellekt.

________________________________________________________________

Âč Obs: ej att förvĂ€xla med undersökningen FlĂ€cken som Potential, huvudfokus förra hösten. Handlade om de ovĂ€ntade och positiva synergieffekter flĂ€ckar kunde vara upphov till i olika sammanhang.

ÂČ FlĂ€cken Ă€r som bekant en enhet hopkommen av tvĂ„ delar:
1) FlÀckvÀrden = det flÀckade = det som hÀrbÀrgerar/ockuperas av det flÀckande.
2) FlÀckgÀsten = det flÀckande = det som bor hos/ockuperar FlÀckvÀrden.
Exempel: SyltflĂ€ck pĂ„ duk definieras generellt: duk = flĂ€ckvĂ€rd, sylt = flĂ€ckgĂ€st. Visserligen Ă„ker duken in i sylten lika mycket som sylten Ă„ker in i duken, i alla fall just dĂ€r flĂ€cken Ă€r. Men eftersom a) duken (oftast) Ă€r större Ă€n sylten sĂ„ Ă€r duken vĂ€rd – dess förhĂ„llande till sylten motsvarar i princip byggnadens förhĂ„llande till mĂ€nniskan; b) nĂ€r duken flyttas, flyttas Ă€ven sylten = flĂ€cken bestĂ„r. Om sylten flyttas men inte duken betyder det att flĂ€cken har försvunnit.

sjo_exp1

Den hĂ€r bilden förestĂ€ller vad FlĂ€ckvĂ€rden ser nĂ€r den kommer i kontakt med sjögrĂ€s. SjĂ€lva flĂ€cken, resultatet av mötet, kan vi inte ta del av eftersom det inte fanns nĂ„gon verklig FlĂ€ckvĂ€rd i det hĂ€r fallet – bara en fotokopiator som verkade som vĂ€rdsimulator och inte kunde bli flĂ€ckig.

Bygge

Y: vi har frÄgat oss
M: stÀllt oss frÄgor
Y: vid tillfÀllen dÄ nÄgot ska göras
M: nÀr det Àr nÄt som ska bli
Y: sÀrskilt nÀr det varit vi som ska göra sÄ det blir
M: hur det Àr vad som Àr?
Y: vad som skulle kunna finnas hur?
M: hur vad som redan funnits?
Y: apropÄ det som inte finns
M: som ska göras
Y: och som ska finnas

Y: ofta har vi struntat i allt det dÀr
M: lÄtit det vara, men med
Y: som stickor och spÄn
M: i periferin
Y: som ett tryck eller nÄgot
M: som sfumato
Y: som fras

Y: ibland har vi kopplat frÄgor
M: till andra frÄgor
Y: eller till resonemang
M: till flera resonemang
Y: inbördes motstridiga
M: men samtidiga
Y: motstridiga och samtidiga, ja! vi har byggt av det
M: byggt stÀllningar skulle man kunna sÀga?
Y: ja grovt uttryckt: stÀllningar av det, byggen:
M: av frÄgor, av resonemang!
Y: av samtidigheter!
M: motstridigheter!
Y: strunt!
M: kombinerat satt ihop och hÄllit pÄ
Y: byggt och byggt
M: byggt ihop och byggt ihop
Y: plockat runt konstruerat
M: byggt byggt byggt byggt
Y: byggt byggt byggt, byggt byggen av byggen

(Transkriberat: samtal mellan Manfred och Yvonne, november 2007)

konstr_0802_540

Teckning ur mapp i arkivet mÀrkt Konstruktion/Geometri/Monument

Södra rummet och I södra rummet

Södra rummet ligger i söder och avslutar huset söderut. Det Àr rummet nÀrmast grinden mot gatan i sydöst och trÀdgÄrdslandet i sydvÀst. Det ligger nÀrmast rosorna, lÀngst bort frÄn arkivet och Àr som paus eller som semester.

I södra rummet har jag bokhylla pÄ norra vÀggen och utgÄngar till trÀdgÄrden i söder och vÀster. Jag har en lÄg fÄtölj att sitta i och att sitta och lÀsa i, lampor finns att tÀnda om det blir mörkt.

HÀr i södra rummet lÀgger jag saker pÄ tork, om nÄgot skall torkas. Det kan vara frökapslar och blad, döda fjÀrilar som Àr fina. Jag lÀgger dom dÀr det Àr tomt i bokhyllan, bredvid böckerna eller bredvid andra saker som jag har samlade, ansamlade, förvarade eller redan torkade dÀr: alla mina stenar frÄn strÀnder och frÀmmande platser, pinnar och grenar jag Àr fÀstad vid eller som jag tycker ser ut som nÄgot till exempel en rymdraket eller en arm, snören och tunna linor, skal av sniglar snÀckor musslor, andra skal, ett mörkt klot av tunt glas cirka 30 centimeter i diameter, en stor stelnad sjöstjÀrna och nÄgra mindre, korallfragment och korkflöten, barkbitar tÀljda och otÀljda, ett gammalt grönt skrin med matchande sidenfoder, en stor spetsig tand cirka 22 centimeter lÄng och lÀtt böjd, exotiska artefakter till exempel en flÀtad amulett eller vad det kan vara jag brukar anvÀnda den som glasunderlÀgg, skÄlar med diverse, en torkad blÄsfisk som en boll med piggar, en gammal mÄlarlÄda av smÄrutig svartvit papp med nitade plÄtklÀdda hörn, en död genomskinlig bÄlgeting, ett helt men platt huggormsskinn Àven huvudet Àr med, en linjal av blek jade, en guldmÄlad jÀttekotte jag fick i present av barnen en gÄng nÀr dom var smÄ, ett antal fotografier bland annat ett pÄ den stÄtliga men till undergÄng dömda oceanÄngaren M/S Palenque som förliste och sjönk i Atlanten 1916 med passagerare, personal och allt, den ligger pÄ havets botten nu.

streckadlinje540

PÄminner om/fÄr mig att tÀnka pÄ flÀckar:
* sÄnt som börjar se ut som nÄt annat Àn det Àr fast det fortfarande Àr vad det Àr
* sÄnt som slutar vara sig sjÀlv fast det fortfarande ser ut som sig sjÀlv
* sÄnt som liknar eller hÀrmar sig sjÀlv men kanske inte Àr sig sjÀlv
* sĂ„nt som har ett ”öde” i sig

skbl540

Odaterat ur arkivet: nr X377-204

Arkivinventeringen, november 2007. Manfred Mendosa och redaktionen.

Den dÀr lÄdan? Vad det Àr i den?
Jag ska titta, dÀr pÄ sidan stÄr det skrivet i versaler pÄ svarta förtryckta linjer.
Ja det Àr den lÄdan. Med restexemplar av FlÀckmannens Funderingar, pamfletten jag författade och gav ut pÄ 70-talet.

Ja, visst kan vi öppna den om du vill se.
LÄt oss hjÀlpas Ät att lyfta ner den ur hyllan.
Ja lÄdan Àr tung, det har du rÀtt i.
Hur öppnar vi nu dĂ„? Jo dĂ€r, locket Ă€r förslutet med pakettejp, ser du? Om vi drar bort den frĂ„n varsin sida mot mitten…
Vad den smular tejpen! Den har torkat och blivit spröd.
Ja det Àr en bra idé, damma av lÄdan lite innan vi öppnar.
Usch usch usch, dammigt dammigt dammigt!

Nu öppnar vi. Kan du vika upp locket dÀr frÄn din sida?
SĂ„. Nu ska vi se.
HÀr Àr det ordentligt inslaget med silkespapper överst.
Som inför den sista vilan, haha.

Ja vi plockar upp en.
VÀldigt vad tÀtt packade dom Àr, exemplaren. Jag fÄr inte ens in naglarna.
Kan du försöka? GÄr det inte? Det var vÀrst.
Kanske fÄr vi vÀnda lÄdan upp och ner?
Eller hÀr, en papperskniv att bÀnda med.
SÄ nu, nu gÄr det. Om jag bÀnder upp hÀr och du tar emot. Bra. Nu.

sd_1104_540PortrÀtt av flÀck, gjord av lilla Sd nÀr hon var Ätta eller nio Är, 1985 eller 1986. Ur arkivet.

Om H kommer

 

Om H kommer kanske hon ringer eller knackar pÄ hÀr hos mig.

Om hon kommer öppnar jag dörren. DÀr Àr hon. DÀr Àr hon utanför min dörr. Hon stÄr pÄ trappan utanför min dörr.
Jag bjuder in henne. Hon kommer in. DÀr stÄr hon. H stÄr dÀr! Hon kommer in och stÄr i min hall! Jag stÄr ocksÄ dÀr. H kommer in till mig och vi stÄr tillsammans i hallen. Vi stÄr samtidigt och tillsammans! i hallen vid kapphÀngaren mellan dörren och byrÄn.

Om H kommer tror jag inte att det Àr sant.

Jag tar hennes ytterplagg. Det kan vara en kappa i beige poplin som Àr sval och luktar frisk luft, regn och parfym. Jag hÀnger den pÄ en galge dÀr i hallen.

NĂ€r H kommer om hon kommer var det lĂ€nge sen vi sĂ„gs. Jag kĂ€nner delvis igen henne, delvis inte. HĂ„ret Ă€r kanske nytt med en annan fĂ€rg och en annan lĂ€ngd. Eller sĂ„ Ă€r hĂ„ret som förut men nĂ„got annat skiljer – huden, ögonen eller rösten.

Om H kommer skall jag bjuda pÄ té.

TÀnk om hon inte tycker om té lÀngre.
TÀnk om hon tycker om nÄnting som jag inte har.

Jag hoppas jag har fina klÀder pÄ mig om hon kommer.
Jag hoppas jag har nÄgot att bjuda henne pÄ som hon vill ha.
Att hon vill sitta i vardagsrummet med mig och stanna ett tag.
Jag hoppas det Àr fint hemma och att mina finaste saker ligger framme synliga sÄ hon fÄr se dom. Att det Àr fint vÀder och inte för kallt, att buskarna blommar och doftar, att jag kammat mig ordentligt den dagen.

kv540

Söndag, april 1985

Idag har barnen varit hÀr. Vi organiserade kottar som dom plockat pÄ en utflykt. Sen skrev vi lite om SkÀggarn tillsammans, hur vi tycker han Àr. Stycket heter Du SkÀggarn. SÄhÀr skrev vi:

.

Oo SkÀggarn. DÀr Àr du med din pÀls.

Du bor i en koja och Àr som en koja.

Din koja Àr grenar och blad pÄ buskar lÀngst ner i trÀdgÄrden eller i skogen eller vid en Ä. Den Àr skjul, kÀllare och gamla bilar.

Du som en koja Àr mjuk och stor mörk.
Man försvinner in lite om man kramar dig och det kliar.
Är din pĂ€ls dammig? Ja kanske.

Du grÀver gropar och gÄngar i grÀsmattan och smÀlter in dÀr!
Du kommer och överraskar: ”helt plötsligt stod SkĂ€ggarn i rummet”. DĂ„ tittar vi alla pĂ„ dig.

Du tycker om vÄr mat. Du tar och Àter den bakom huset.
Du kan bygga saker av plankor, spik och spÀnnremmar.
Du kan ligga still sÄ du ser ut som ingenting, som skuggor
eller som en puff.

.

skvrn1

.

Varannan SkÀggarn. Ur anteckningsbok frÄn 1984.

Idag, 8 april 1976

Jag Àr pÄ kontoret, klockan Àr halv fyra pÄ eftermiddagen. Solen skiner, det Àr vÄr. Jag skriver listor, kalkylerar och svarar nÀr nÄgon ringer eller kommer och frÄgar.

Om ett par timmar skall jag gÄ hÀrifrÄn. Promenera omkring pÄ stan. Kanske titta pÄ eller se nÄt. Sedan gÄ över spÄren hem för att laga mat. Troligtvis kommer jag Àta middag i trÀdgÄrden om det inte Àr för kallt eller för fuktigt. Utemöblerna har jag tagit fram att sitta pÄ/Àta vid. Dom stÄr utanför vardagsrummet precis, nÀra köket. Mygg finns det inga som irriterar. Dom kommer/visar sig/börjar bitas först om nÄgra veckor.

Efter maten skall jag diska och gÄ igenom gamla foton. Sen skall jag stryka skjortor, inventera förrÄden, planera för imorgon, damma om det behövs, ringa nödvÀndiga telefonsamtal samt skumma gamla tidningar för att kontrollera att jag inte missat nÄgot viktigt innan dom kastas.

Sedan mĂ„ste jag fortsĂ€tta med flĂ€ckarbetet. Det Ă€r lite rörigt nu, till exempel pĂ„ grund av att jag i Ă„tta Ă„r – en förhĂ„llandevis lĂ„ng tid:
* arbetat flödigt utan syfte och metod, system eller ordning, frÄgestÀllningar och svar.
* har underlÄtit att inta nÄgon kritisk hÄllning mot det egna arbetet
* inte vet vad jag menar med en flÀck

760327_0352

Övning frĂ„n 1976, ur arkivet.

27 oktober 1985, anteckning

Arbetar bara med konstruktionen för tillfÀllet, sÀrskilt perforeringen av höljet dÀr armarna ansluter till mekaniken och till elsystemet. Det fÄr inte vara kÀnsligt för stötar dÀr. Optimalt Àr (tror jag efter ett antal tÀnkta simuleringar) om förstyvning Ästadkoms medelst multipla bockningar vilka utgÄ radiellt frÄn perforering, övre och nedre hörn.
Detta förfarande Ă€r mindre beprövat och mer komplicerad Ă€n klassisk förstyvning med vall alternativt dike kring kritisk punkt. Men vid klassisk modell kunde det i fall av extrema moment eventuellt intrĂ€ffa att bockningen – liksom en vĂ„g – började ”vandra ivĂ€g”, ”flyta ut” och ”plattas till” i förhĂ„llande till kritisk punkt.? Den förstyvande effekten som konsekvens decimeras och slutligen helt upphöra!? Ovan beskrivna fall Ă€r dock endast spekulation ”pĂ„ kĂ€nn”, ingenting fastslaget. I vilket fall som helst kan inte radiella bockningar vandra ivĂ€g som vĂ„gor överhuvudtaget, de Ă€r ju stĂ€llda i vinkel.

Samordning och passning med maskin Àr inte tillfullo genomförda Ànnu, men det vore till fördel om bockning kan göras inÄt i förhÄllande till höljets yta för minimal inskrÀnkning av armarnas verkningsradier. TvÄ riskfaktorer i detta scenario Àr 1) att fina partiklar lÀtt ansamlas i vecken (nedsÀnkta i förhÄllande till infÀstningen), pÄ sikt gör sig vÀg in i maskineriet och verkar slitande dÀr; 2) att vecken kommer i konflik med maskin inom ramen för höljet.

Hur det Àn Àr med den saken mÄste erforderlig packning tillse att inte armen kommer i kontakt med det förstyvade omrÄdet kring perforeringen pÄ ett sÄdant sÀtt att höljets skyddande yta rispas eller skrapas. Höljets materia fÄr inte frilÀggas för luft. Det skulle leda till process/processer som oavkortat försvagar materialet just pÄ det stÀlle dÀr det tÄl försvagning allra minst.
sk_540_v1Teckning ur arkivet, insorterad i mapp mÀrkt: Okategoriserat, div, 1973 ff

Minns, september 2010

.

.

BersÄn och sommaren. Jag och grannen.
Vi talar om vÀrmen, om vÀxterna och om barnen.

Vi talar om taxen.
Han Àr borta i skuggan under trÀden.
Han ligger ner dÀr.
Myror kryper pÄ marken runtom
och kring hÄren i hela hans pÀls.

.

.

(Jag vill inte ha en hund med vit len lockig pÀls, full av luft.
Jag vill inte ha en hund som skuttar och Àr lÀtt för den nÀstan inte har nÄn kropp mest hÄr.
Jag vill ha en hund med strÀv pÀls tÀt sÄ man knappt fÄr in fingrarna, och fÄr man det blir hunden arg och hugger
för hÄren Àr hÄrda, de bÀnder hundskinnet sÄ det blir ömt)

mnmnt540

Osignerad, odaterad teckning ur mapp för monument, arkivet.

Oktober 1998

Idag har jag gÄtt runt i huset och lagt mÀrke till saker som jag har samlade hÀr. De Àr ganska mÄnga. De stÄr arrangerade i bokhyllorna, pÄ bord och andra möbler, i fönstren och sÄ vidare.

PÄ vÀggarna finns de ocksÄ upphÀngda. Vykort med motiv jag finner intressanta har jag satt fast med hÀftstift ovanför telefonen. Idag noterade jag att dessa motiv blivit bleka nÀstan utplÄnade. En nÀrmare granskning visade dessutom att vykortskartongen var skör liksom spröd och kanterna erroderade. Det mÄste vara ljuset utifrÄn som gjort det och/eller nÄgon process i pappret. Och/eller nÄgon annan, okÀnd faktor.

Hur som helst blev jag medveten om att vykorten Àr i upplösningstillstÄnd. Om detta faktum föreligger vykorten, föreligger det sannolikt flera av mina saker. Kanske de flesta, Àven om det inte syns pÄ dom. SmÄstenarna jag plockat tror jag inte det Àr nÄn omedelbar fara med. Men den dÀr armbandsklockan som jag aldrig drar upp eftersom jag inte anvÀnder den lÀngre, vem vet vad som kan ha hÀnt inne i den.

.

PÄminner om flÀckar:
* tid
* errosion
* okÀnda faktorer

.

cheops01_9501

”Cheopspyramiden som vikmodell”. Odaterad teckning ur arkivet, blyerts pĂ„ silkespapper.
Manfred Mendosa, arkivinventeringen november 2007:
Pyramidsidorna har jag rÀknat ut genom att tillÀmpa Pythagoras sats pÄ den kÀnda pyramidhöjden + den kÀnda pyramidbasen. Just den hÀr vikmodellen Àr irrationell för hÀr Àr sida tecknad mot bas i tre fall = tre av fyra fogflikar sitter mellan pyramidsidorna. Den mest rationella lösningen Àr ju att samtliga sidor Àr tecknade mot varandra = tre av fyra fogflikar sitter mellan sida och bas dÀr de 1) syns minst, 2) bidrar till att ge basen tyngd och stadga. Men nÄgon sÄdan variant har jag inte kvar lÀngre. Jag eller andra har troligtvis vikt modeller av dom.

Drömmer, september 2010

.

Jag drömmer att jag gÄr genom vardagsrummet ut i trÀdgÄrden och
sÀtter mig i den randiga vilstolen.

.

Jag sitter i den randiga vilstolen.
Det Àr vÄr.
Det Àr tyst.
Inga bilar hörs frÄn gatan i norr.
Inga grÀsklippare hörs, eller grannar.
Ingen syns till, inget syns till.

.

Jag vilar i stolen.
Jag ser taxen komma nosande nerifrÄn landet i sydvÀst.
Han nosar sig fram genom grÀset.
Han nosar sig fram över grÀset.

.

Taxen vilar vid mina fötter.
Solen vÀrmer mina smalben.
Solen vÀrmer taxen.
Han somnar.
Jag ser hans öron. Dom rycker i sömnen.

.

Jag somnar och drömmer att jag sitter i vilstolen.
Taxen Àr inte dÀr.
Jag spejar efter honom österut, söderut, vÀsterut.
Han Àr inte dÀr.
Jag tittar mot norr. DÀr Àr han.

Han kommer upp över backkrönet.
Han kommer i en kraftfull galopp. En lÄngsam galopp.
Han stÀvar fram.
Blad och smÄblommor
svÀvar i luften
omkring.

Taxen ser pÄ mig.
Jag ser pÄ honom.
Hans bringa glÀnser i solen.
Han rör sig mot mig i triumf.

.

Jag vaknar ur drömmen.
Taxen gÄr i trÀdgÄrden.
Han tuggar pÄ saker han hittar dÀr.
Han tuggar pÄ snigelskal, ben och torra pinnar.
Han tuggar pÄ vÀxtdelar, bollar och skor.
Han tuggar pÄ det hÄrda
och pÄ det mjuka

.

.

.

Alla Pennor. Oktober 1998

Idag har jag mints barnen genom att ta fram alla pennor de hade för att rita och skriva med nÀr de var hÀr hos mig. Tre lÄdor Àr det. Eller tvÄ egentligen: en lÄda med fÀrgfiltpennor, olika slag och fabrikat; en lÄda med mina kasserade blÀckpennor, kulspetspennor och blyertspennor. Den tredje lÄdan Àr min lÄda med pennor som Àr aktuella för mig. Den anvÀnde dom ocksÄ.

Jag har nu gjort en teckning till barnens minne. Den heter Alla Pennor och Àr en randteckning gjord av alla deras pennor pÄ millimeterpapper med en penna per rand och millimeter. Pennordning: 1) fÀrgfiltpennorna, 2) de kasserade, 3) aktuella pennor ur min lÄda.
Pennorna plockade jag utan att titta. Detta för att de skulle komma i ”naturlig” ordning, det vill sĂ€ga den ordning barnen lĂ€mnade dom i sista gĂ„ngen de ritade/skrev hĂ€r. Ett tillfĂ€lle jag inte minns, sannolikt pĂ„ grund av att jag inte insĂ„g att den gĂ„ngen var den sista, dĂ„ nĂ€r det hĂ€nde.

ap_95021

Yrkeskostym, 14 oktober 1994

Jag drömmer om en yrkeskostym som inte Àr som en vanlig kostym som alla kan ha, utan som Àr anpassad bara efter mitt yrke och efter mig i egenskap av yrkesutövare.

Yrkeskostymen Àr delikat utformad och med precision bestyckad för fullÀndad funktionalitet. Programmet av fickor, hyskor, hÀllor, hölster och beslagningar effektiviserar, rationaliserar och frigör.

Yrkeskostymen Àr bara min. Ingen annan kan ta den pÄ sig för dÄ blir det fel.

NÀr jag har yrkeskostymen koncentrerar jag mig sÄ, att jag blir samma som yrkeskostymen och samma som yrket. De blir ocksÄ samma som jag och allting Àr lÀtt: lÀtt att dimensionera, att utreda, att kombinera.
Mina hĂ€nder Ă€r som robotar dĂ„ – robotar som Ă€r som fjĂ€rilar eller andra lĂ€tta insekter/djur. Det Ă€r som autoskrift fast autoritning, autostruktur och autoordning – och det Ă€r jag som tĂ€nker och gör sjĂ€lv, ingen ande.

Jag jobbar hela nÀtterna med yrkeskostymen nÀr alla andra gÄtt hem. DÄ Àr det tÀnt bara över mitt bord, inte över hela kontoret som i vanliga fall. Jag stÄr dÀr i yrkeskostymen och ritar och vet precis vad jag gör. Jag provar mÄtt i luften och syftar aldrig fel. Mitt omdöme Àr osvikligt, Àven nÀr jag inte kan beskriva med ord. Jag blir inte trött och linjerna blir alltid rÀtt, systemen blir alltid rÀtt, konstruktionerna blir alltid rÀtt. Allting blir alltid rÀtt och allting som blir hÀnger alltid ihop.

yk_54021

nf5404

18 maj 1988

HĂ€romdagen blev jag engagerad. Det gĂ€llde en permutation av tre skilda och sinsemellan olika geometriska figurer ordnade medelst stapling i vertikalled. Jag fann det stimulerande att tre element staplas i endast sex varianter maximalt – inte i nio. Spontant Ă€r min övertygelse att tre saker kan arrangeras pĂ„ upphöjt i tre sĂ€tt = nio.

Jag bÄde förstÄr och inte förstÄr. DÄ jag inventerar elementen och möjligheterna blir jag varse att endast sex ordningar stÄr till buds. Men jag Àr samtidigt viss om att tre stycken tre gÄnger blir nio. Vad Àr skillnaden mellan att organisera element och att multiplicera dom?

Varför Àr det svÄrt för mig att begripa detta? Ibland Àr det som om jag vore lite dum, pÄ nÄgot sÀtt.

nfakultet5401

n-fakultet. Återskapad permutation, gjord av redaktionen enligt Manfred Mendosas anvisningar, augusti 2010.

Passa barn. Journalanteckning frÄn 1981.

NÀr jag passar de smÄ barnen Sd och Sv Àr vi alltid hos mig. Detta beror pÄ utomordentligt praktiska förhÄllanden i och kring mitt hem. Inga trappor finns att ramla i och taxen kan vi hÀmta i syfte att 1) klappa, 2) kasta saker till. Min trÀdgÄrd erbjuder utmÀrkta möjligheter till skoj för smÄ barn eller barn. SÀrskilt bra Àr lianen i ett av trÀdet vid vÀstra tomtgrÀnsen nÀra landet, buskarna med bÀren samt sluttningen mot norr som man kan rulla nerför sÄ man blir grÀsig och yr.

NĂ„gon enstaka gĂ„ng har jag gĂ„tt och hĂ€mtat barnen för passning men oftast blir dom lĂ€mnade hĂ€r av sina förĂ€ldrar, det vill sĂ€ga C och L. Barnen har smĂ„ gummistövlar och heltĂ€ckande ytterklĂ€der av plastbelagd textilvĂ€v. Det blir ganska trĂ„ngt i hallen precis nĂ€r de kommer. DĂ„ skall stövlar och ytterklĂ€der av och alla vuxna böjer sig ner för att hjĂ€lpa – det lĂ„ter, skrapar och Ă€r skrymmande. Det Ă€r Ă€ven mycket fĂ€rg och rörelse med alla klĂ€der och folk.

NÀr barnen Àr hÀr Àr vi alltid aktiva. Det vi brukar göra Àr:

* Pannkakor. Barnen rör smet med hjÀlp av mig. Sen sitter de vi köksbordet och Àter, jag stÄr vid spisen och steker.

* GÄ igenom modellsamlingen VÀrldskÀnda Höga Byggnader.

* Bygga stad med modellerna pÄ vardagsrumsgolvet samt tillverka kompletterande bebyggelse och infrastruktur av Àggkartong, annan kartong, annat lÀmpligt material, tejp, snöre, fÀrg med mera.

* Vila i soffan. Detta gör vi nÀr alla Àr trötta. Barnen sitter bredvid varandra eller pÄ varsin sida om mig. Vi pekar och lÀser i böcker eller Àr tysta. Taxen vilar med huvet pÄ tassarna och andas sÄ kroppen hÀver sig som en liten ocean. Ligger han bredvid i soffan utmed ens ben kan man ha honom som armstöd. DÄ följer armen med i andningen.

* Ha FlÀckstund, det vill sÀga barnen bistÄr mig i att tillverka flÀckar. Detta kan gÄ till pÄ olika sÀtt. Antingen tillverkas flÀckarna enligt mina anvisningar, till exempel: ta upp dessa i tjÀra indrÀnkta Àpplen och kasta dem mot lakanet uppspÀnt mellan de bÀgge trÀden dÀr. Ni fÄr kasta som ni vill. Eller sÄ fÄr de göra som de vill helt och hÄllet, bara det blir flÀckar. Det gör dom ganska bra, fast fort. Jag tror kanske inte dom tycker det Àr sÄ roligt.

* Vara ute i trÀdgÄrden.

Det som Àr speciellt med barnen Àr att de inte nÄr ner till golvet nÀr de sitter pÄ stolar eller i soffan. DÄ pendlar de alltid med benen. De sitter och pendlar med benen, har smÄ randiga strumpor, reagerar plötsligt och ovÀntat samt för ologiska resonemang som ofta leder till rimliga slutsatser.

sd_1984_540
Arkivinventeringen i november 2007.
MM: Den hĂ€r flĂ€cken gjorde Sd 1984 nĂ€r hon var nio, eller skulle fylla nio. En gĂ„ng sa Sd ”NĂ€r man gör en flĂ€ck ska man inte tĂ€nka pĂ„ nĂ„nting, sĂ„ att det inte blir som nĂ„nting.” Har jag berĂ€ttat det redan? Det har jag kanske.

26 augusti 1984, anteckning frÄn arkivflytten

FortsÀtter rensa och sortera i FlÀckarkivet. Idag har jag burit in det mesta i vardagsrummet för inventering och packning.

Arkivet syns mig högst bristfÀlligt nu nÀr jag stÄr hÀr med allt. Kan ej urskilja eller ens ana nÄgot FlÀckslut, varken i enskilda flÀckar eller i samlingen som helhet. Inget sÀrskilt uppenbarar sig. Ingen sanning och inget annat heller.

Funderar: om avsikten med ett arkiv Àr att ge en heltÀckande och för vetenskaperna adekvat bild av den företeelse som arkivförs:

* dĂ„ kan vĂ€l inte arkivet bestĂ„ av delar som arkivarien kommit över av slump eller som det rĂ„kat falla sig? Visserligen Ă€r stora delar av FlĂ€ckarkivet resultat av experiment, men experimenten har jag ju bara ”hittat pĂ„” för att jag tyckte det var ”spĂ€nnande” eller ”kul” eller för att jag ville se hur det kunde bli. Och dĂ„ har jag vĂ€l mest arkiverat mig sjĂ€lv egentligen?

* dĂ„ mĂ„ste vĂ€l allt som företeelsen ÄR representeras inom ramen för arkivet? Och i sĂ„ fall mĂ„ste vĂ€l ALLT in i arkivet = varenda flĂ€ck i hela vĂ€rlden. Och dĂ„ kan man ju lika gĂ€rna vĂ€nda arkivet UT-OCH-IN, sÄ vĂ€rlden Ă€r arkivet, och allt som INTE Ă€r arkivet ligger i en lĂ„da, undanstoppat nĂ„nstans.

fp01_950

”Hela sidan”. Teckning i anteckningsbok frĂ„n 1984, ur arkiven.

September 1979

Idag Ă€r det söndag och jag har jag varit ledig utan viktiga saker som mĂ„ste göras. IgĂ„r stĂ€dade jag, sĂ„ det var klart. Även tvĂ€tt och telefonsamtal till L och C samt strykning av skjortor. Jag strök och tittade ut över trĂ€dgĂ„rden som Ă€r grön men börjar kĂ€nnas ”gammal” och ”mörk”.
(”Gammal” eftersom mycket som vĂ€xer Ă€r tungt och grovt nu i motsats till sprött och spĂ€nstigt som i början av sommaren. ”Mörk” eftersom klara fĂ€rger (gult) övergĂ„tt i mer slĂ€ckta toner (gulbrunt).)
Efter strykningen krattade jag grÀsmattan, det hade redan kommit döda löv dÀr. Sen var allt gjort som skulle göras.

I förmiddags gick jag först över till grannen och lÄnade taxen lite. Vi umgicks i solen i trÀdgÄrden. Jag lÀste tidningen i randiga solstolen med armstöd. Taxen rörde sig fritt pÄ tomten och intresserade sig för rabatterna, eller för saker som lÄg, rörde sig eller hade rört sig i rabatterna.
Sen efter lunchen lÀmnade jag tillbaka taxen och gick pÄ bio för att se en dramatiserad dokumentÀr om olika stensorter och deras ursprung ur ett geohistoriskt perspektiv. PÄ filmaffischen var det nÀrbilder pÄ sten. NÀrbilderna pÄminde om flÀckar: uppbrutna flammiga strukturer med en logik som inte syns men som man vet finns. Med andra ord: man bÄde förstÄr och inte förstÄr.
Filmen vĂ€xlade medelst medryckande övertoningar mellan stillbilder av stenar som ”gled” över filmduken och redogörelser i diagram eller animation för faktorer som haft betydelse för uppkomsten av sten: tryck och kollisioner i jordskorpan, lager av döda djur, havsens och kontinenters rörelser och utbredning, med mera.
En del filmat material ingick Àven pÄ vulkanutbrott, bergskedjor och landskap.

Promenerade hem genom stan över spÄren, förbi parken. SÄg i princip ingen jag kÀnde eller kÀnde igen. HÀlsade pÄ en granne bara, precis hÀr vid huset.

Nu pÄ kvÀllen har jag fört in flÀckar frÄn veckan i arkivet och plockat med min modellsamling (över vÀrldskÀnda höga byggnader) som fÄtt ett nytt tillskott: Golden Gate Bron som L hittade i en hobbyaffÀr! Kanske ingen byggnad men vi har resonerat: den Àr i alla fall nÄgot byggt.
Jag skulle gÀrna ha ett berg i samlingen. De Àr förstÄs varken byggnader eller nÄgot byggt, men mÄnga Àr höga och vissa Àr Àven vÀrldskÀnda.

andl540

FlÀck no. 2397. Ur arkivet med kommentaren:
En av mina ”andligaste” flĂ€ckar! Trots att den Ă€r en produkt av experimentserien Materialmöten i Tiden och jag vet exakt vad som orsakat bĂ„de flĂ€cken och dess utseende, tycks den fylld bĂ„de av mystisk och total mening. Som om den ÄR allt och VET allt, men inte tĂ€nker avslöja nĂ„got för mig. MM/1979

Om H besöker: TrÀdgÄrdslandet (anteckning, maj 1999)

Jag tÀnker pÄ vad jag skall visa H om hon besöker mig hÀr hemma nÀr hon kommer till stan. TrÀdgÄrdslandet troligtvis, jag Àr ute och grÀver mycket dÀr just nu. Om hon kommer kanske det blir sÄhÀr:
Hon stÄr pÄ gatan i öster och ropar över staketet. Jag blir förvÄnad att hon kommer och ropar över staketet eftersom:

1) vi inte setts pÄ jÀttelÀnge
2) hon aldrig stÄtt och ropat hÀr förut
3) hon har aldrig varit hemma hos mig, jag tror inte hon vet var jag bor

Jag gÄr fram. Vi stÄr och hÀlsar ett tag pÄ varsin sida staketet. Hon ser inte exakt ut som förut men jag kÀnner ÀndÄ igen henne, klÀderna Àr i lik stil med blÄa handskar. Jag öppnar grinden och bjuder in henne. Vi gÄr ner till sydvÀstra hörnet dÀr vi samtalar. Exempel pÄ eventuellt samtal:

Jag: Du kanske vill se det hÀr?

H: Vad Àr det?

Jag: Ett trÀdgÄrdsland.

H: Hur har du anlagt det?

Jag: Först gjorde jag en utredning avseende placering. Jag utgick frÄn sol och skugga, förhÄllandet till huset, vÀgen, till övrig tomt, övriga tomter. Styrande var:
* var det skulle vÀxa bÀst (jord, vatten, ljus)
* vad som skulle vara mest praktiskt med tanke pÄ till exempel avstÄnd (slÀpa till, hÀmta frÄn) och lukt (kompost)
* hur jag ville gÄ till samt befinna mig i och vid landet (att det skulle vara trevligt)
* konsekvenser för skapande av uterum
NÀr jag gjort en lÀgesbestÀmning (den hÀr platsen) grÀvde jag landet med en spade.

H: Hur har du ordnat det?

Jag: Jag har ordnat det enligt priciperna:
* vilja (vad jag vill Àta, vad jag vill titta pÄ) och
* möjligheter (vad som kan vÀxa, vad jag förmÄr sköta).
Dessa principer stÄr för en yttre struktur.
Den inre strukturen, hur förekommande vÀxter stÄr mot varandra, deras inbördes arrangemang, bestÀms av:
* rekommendationer och erfarenhet (vilka vÀxter som fungerar bra tillsammans, hur tÀtt de kan stÄ med mera)
* estetik (vad jag ”tycker” Ă€r ”fint”)
Tid har ocksÄ betydelse för landet. OvanstÄende punkter/parametrar kan ju förÀndras. DÄ omformas landets yttre sÄvÀl som inre struktur.

H: Vad det innehÄller och hur innehÄllet Àr ordnat.

Jag: Ja.

H: Vad landet Àr (Ett Land), Àr en konstant. Hur det Àr, en variabel.

Jag: Ja, sÄ Àr det. VinbÀrsbuskar har nÀstan alltid funnits i en rad mot vÀster. NÀr jag passade de smÄ barnen Sv och Sd hade jag utöver dessa bara ringblommor. Det intresserade barnen att sÄ ringblommor och se dom komma upp. NÀr vinbÀren mognat satt vi i solstolar och tittade pÄ blommorna och Ät bÀr. Grannen och hennes tax kom ibland och var med. Taxen tuggade pÄ blommorna och vÀrmde pÀlsen solen.

(Vi gÄr runt lite och tittar.)

H: Landet ser ut som en mörk tjock blöt skiva som vilar pÄ marken, med vinbÀrsbuskarna som en förstÀrkning i kanten dÀr nere.

Jag: Det har du rÀtt i. PÄ tiden med ringblommorna hade vi lÄga brÀdkanter kring landet.

H: Vad Àr det för stÀllning som stÄr i jorden mot vÀstra kortsidan?

Jag: StÀllningen Àr till för att ge hallonbuskarna stadga. Hallonen Àr de spröt som sticker upp, mitt i stÀllningen. Dom kan bli yviga nÀr dom vÀxer, dÄ behöver dom stÀllning för att hÄlla ihop.

H: Är det smĂ„ vallar dĂ€r i jorden?

Jag: Jag har grÀvt fÄror för att plantera i. FÄrorna bildar vallar.

H: Vad Àr det för hög mot muren till vÀnster?

Jag: Den dÀr stora högen, det Àr komposten. DÀr komposteras ogrÀs som jag rensat och gammalt grÀs som jag klippt.

plmstr540Teckning frÄn 1987, pÄ baksidan: Konstruktion med profil: platta och streck. Av SD cirka 13 Är, pÄ uppdrag av mig/MM.

Byggnaden Som Skum 1985 – 88. Epilog IV i december 2007.

MM:
Ibland kanske man aldrig fÄr veta vad man menat, och fortfarande menar. Eller sÄ kan man bara bitvis förstÄ det som verkligen drivit pÄ, ligger bakom och utgör en fond till allt.
p_s_01

Ibland tÀnker jag att det kanske Àr marmorn som Àr skummet. Det vill sÀga plattorna som utgör byggnadens kÀrna och förankrar skummet samt klÀr trottoaren utanför i byggnadens hela bredd fram till gatan.

NÀr jag tÀnker sÄ och samtidigt blundar ser jag hur marmorplattorna förenar sig med alla andra marmorplattor som finns och bildar ett slags marmorplattsklubb eller vÀrldsomspÀnnande marmorplattsplenum, ett pÄ sina stÀllen ganska glest plenum men ÀndÄ.

Inkluderar man i detta plenum plattor av alla stensorter fĂ„r man ett allmĂ€nt stenplattsplenum. Det skulle vara mer tĂ€tt och omfatta en hel del historiska och för oss förlorade fakta. Till exempel om varför pyramidernas ytskikt av polerade kritvita kalkstenplattor plockats frĂ„n pyramiderna och vart dessa plattor tagit vĂ€gen. De kan ha bortförts pĂ„ grund av sin skönhet/anvĂ€ndbarhet eller sĂ„ avlĂ€gsnades de av andra – eventuellt estetiska – skĂ€l. Detta kan vi dock inte veta nĂ„gonting om. Ingen kan nĂ„gonsin veta nĂ„gonting om det, men vore pyramidplattorna en del av ett allmĂ€nt stenplattsplenum skulle man Ă€ndĂ„ pĂ„ nĂ„got vis anknyta till dom och det som hĂ€nt bara genom att ha kontakt med en stenplatta, nĂ„gon stenplatta, vilken som helst av dom.

Byggnaden Som Skum 1985 – 88. Epilog III december 2007.
p_s_03

p_s_02
Y: Skum Àr:
M: Celler av luft eller gas instÀngd i tunna  hinnor.
Y: Det Àr celler som avgrÀnsas av andra celler.
M: Tillsammans bildar dom volym.
Y: Volym nÀstan helt utan materia.
M: Lite tvÄlÀmne bara.
Y: Skum Àr ett slags plenum,
M: nÄgot som fyller dÀr det Àr
Y: med nÀstan ingenting.

Y: Cellerna har form.
M: Formen ger spÀnst.
Y: Det Àr spÀnsten som spÀnner och som bÀr.

M: Skum vÀller fram som nÄgot klumpigt, oplanerat.
Y: Men inte som rök
M: och inte som dimma
Y: nej för skummet förlorar aldrig konturen.
M: Det gör rök och dimma.
Y: De tunnas ut.
M: Skum tunnas inte ut.
Y: Det decimeras och försvinner.
M: Det bildas, sen faller det samman.
Y: Cellerna brister.
M: De Àr mycket lÀttpÄverkade
Y: av verkningar
M: och av tid.
p_s_02
M: Skum kopplar till kropp och till rörelse.
Y: SÀg till exempel att tvÄlvatten Àr kropp
M: och spola Àr rörelse,
Y: dÄ kommer det skumma, det bildas skum.
M: Skummet vilar mot tvÄlvattnet.
Y: Det ligger dÀr och brister mot ytan.
M: Det brister mot luften.
Y: Spolas och tillkommer.
M: Brister och upphör.
Y: UppstÄr och utgÄr.
p_s_01
M: Inuti skum Àr skummet överallt
Y: och allt
M: trots att det nÀstan inte Àr nÄgot
Y: nÀstan inte existerar
p_s_03

p_s_03

Byggnaden Som Skum. Epilog II.

Y: Vi förstod inte vad vi menat
M: eller vad vi hade letat efter.
Y: Det mÀrkte vi nÀr huset vÀl stod dÀr:
M: (och sÄg ut som ett stort skumbad)
Y: att vi inte hittat nÄt,
M: att ett hus som ser som ett skumbad inte var av intresse.
Y: Inte för oss.
M: Inte ens om det bara sett ut som skum hade det intresserat oss.
Y: Det var inte vad vi letat efter.
p_s_01

Y: Vi insÄg det inte dÄ.
M: Vi trodde vi gjort precis som vi ville
Y: (vilket var en byggnad som Àr som skum)
M: (ja, som skum Àr)
Y: men faktum var att vi misslyckats att göra Byggnaden Som Skum.
M: Det var dÀrför vi var besvikna.
Y: Men dĂ„ visste vi inte ens det – att vi var besvikna,
M: eller att vi misslyckats.
Y: Vi visste bara att vi inte var glada,
M: fast vi vÀl borde vara det.
Y: Eftersom byggnaden som skum var en succé.
M: Ja, en exempellös succé.
Y: Förutom för oss dÄ.
M: För oss som misslyckats.
p_s_02

Y: Det ser ut som ett stort skumbad, sa vi nÀr vi stod dÀr ensamma och tittade och ingen annan kunde höra.
M: Sen var det liksom inget mer.
Y: Nej, pÄ nÄt sÀtt tog det slut sen.
M: Hur var det vi tÀnkte? frÄgade vi oss dÄ.
Y: Minns DU varför vi gjorde sÄ det ser ut som skum? undrade vi.
M: Varför var nu DET sÄ viktigt?
Y: Varför skulle byggnaden se ut som SKUM?
M: Ja varför skum just?
Y: Varför inget annat?
M: Vad som helst lika gÀrna?
prstr_03

p_s_03
Byggnaden Som Skum. Epilog I.

M: Vad kan vi sÀga om Byggnaden Som Skum?
Y: Av marmor urformade vi bottenplatta, vertikal kÀrna, vÄningsplan.
M: PÄ marmorn hÀngde vi glasbubblor som utgjorde rumsbildande vÀggar.
Y: Egentligen fasaden – vi ritade inte nĂ„gra innervĂ€ggar.
M: Just det, bubblorna var koncentrerade till fasaden.
Y: Gulrosa marmor och en skummande glaskropp.
M: Inomhus var allting Ett.
Y: Eller TvÄ, marmorremsan delade varje vÄningsplan.
M: VÄningarna var ocksÄ skilda frÄn varandra ja.
Y: Inomhus var allting Sexton.
M: 2 delar gÄnger 8 vÄningar.
Y: UtifrÄn tÀnkte man inte pÄ det.
M: Nej, utifrÄn sÄg vÄrt höghus ut som ett stort skumbad.
Y: Ja. Vitt fluff och sĂ„ marmorn – hudfĂ€rgens motsvarighet till tigerkaka.
M: Haha-ha.
Y: Ha-ha.
p_s_1_04
M: Vi trodde aldrig det skulle gÄ!
Y: Att vi skulle fĂ„ igenom det – nej aldrig!
M: Vi trodde dom skulle skratta Ă„t oss!
Y: Och vara lite arga kanske, eftersom vi gÄtt loss sÄdÀr med bÄde marmor och glasskum.
M: Men dom Àlskade det!
Y: Ja, och byggde det!
M: Dom gjorde precis som vi sa!
Y: Ja, det gjorde dom verkligen. Precis.
M: SĂ„ lyckat det blev.
Y: Och hyllat.
M: Det kom fotografer.
Y: Vi blev intervjuade.
M: Alla intresserade sig för oss och för huset.
Y: Hur vi hade tÀnkt.
M: Hur huset var löst.
Y: Huset passade bra till klÀder.
M: Och apparater.
Y: Och mÀnniskor ocksÄ.
M: Det hela var mycket lyckat.
Y: Det var en succé.
p_s_1_05
Y: Men för oss var det mer..
M: komplicerat,
Y: inte sÄ enkelt:
M: vi var glada att mÀnniskor uppskattade byggnaden
Y: att den bidrog positivt till gatubilden,
M: men samtidigt
Y: ja samtidigt – vi var inte glada
M: nej det var vi inte.
Y: Vi var besvikna pÄ nÄgot vis.
M: Precis. Besvikna pÄ nÄgot vis.

reg540

”SkĂ€rmar mot bricka”, teckning med regler frĂ„n 1985. Reglerna var att:
* brickan skulle följa kanterna pÄ skÀrmarna dÀr den tog slut,
* skÀrmarna inte fick vikas sÄ de dolde nÄgon del av sig sjÀlv,
* skÀrmarna inte fick överlappa.

ÅtertĂ„g II, söndag 7 november 1971. HusresumĂ©:

Huset som jag ritat ser ut att heta BAM-BAM-BAM eller BRAK.
Det Àr fyra vÄningar högt och ligger tvÀrs över tomten pÄ krönet av backen ner till gatan i norr. Huset tornar upp sig som en institution och/eller nÄgot som skrÀms. Tjocka murar och hundratals kvadratmeter, krÄkvind och rÄttkÀllare, knÀpp och knak.

Med lÄngsidorna mot norr och söder kastar huset en förfÀrlig skugga över vÀgen och kvarteret i norr (jag har gjort solstudier). Inget kan vÀxa dÀr mer. TrÀd, mÀnniskor, djur med mera deprimeras, tillbakabildas eller dör.

I söder Àr tomten ett stumt torg blott. Ingenstans finns ett litet chambre separé till kutter och annat trevligt. HÀmmat och hunsat kurar torget under husets rysliga blick. StÀndigt Àr man iakttagen dÀr, bevakad och utsatt.

Men stackars huset vill inte vara en tyrannjÀtte
* som sprider förintelse i norr,
* vars trÀdgÄrd ersatts av ett torg likt en platt slav som ligger olycklig och trycker,
* som mÄste se allt eftersom det Àr sÄ högt och vÀldigt,
* som alla vill gömma sig för,
* som aldrig fÄr besök eftersom det Àr en ful Àcklig tyrann som ingen tycker om och eftersom trappan Àr hög och lÀskig,
* som syns överalltifrÄn sÄ alla kommer ihÄg att tycka illa om det,
* som inte fÄr vara osynligt sÄ alla glömmer att tycka illa om det.
* Som aldrig fĂ„r vara privat. Om det huset skulle bli förtjust i en dam till exempel och bjuda hem henne pĂ„ supĂ© eller dylikt, om damen skulle tacka ja och komma dit – dĂ„ skulle ALLA veta ALLT.

sksk2

SkÀggarn, blyertsteckning frÄn 1984, ritad av SD 10 Är. Ur diversemapp i arkivet.
MM: SkÀggarn var en figur som SD, SV och jag brukade fantisera om nÀr jag passade dom. SkÀggarn rÄkade jÀmt ut för en massa och liknade en huva.
Vi konstruerade ett SkÀggarnspel som gick ut pÄ att bli den störste SkÀggarn genom att undvika faror, ta det lugnt i trÀdgÄrden och Àta bÀr.
Vi gjorde Àven flera (rikt illustrerade) SkÀggarnböcker. Dom hade titlar som SkÀggarn gÄr igen och SkÀggarn och mysteriet med Fnasen.
En av böckerna hette SkÀggarn Peggarn. Den handlade om boven Peggarn som stal alla smycken, leksaker och kastruller i staden sÄ ingen kunde göra sig fin, leka eller laga mat dÀr. Peggarn visade sig vara SkÀggarn. (Arkivinventeringen november 2007.)

Kris, 22 oktober 1971.

Rita fÀrdigt huset:
De senaste veckornas intensifierade arbete, lett av parametrar baserade pÄ rationella beslut samt ett noggrant och i enlighet med alla mina önskningar utformat program, har fört mig till ett stadium av utmattning, konfusion och ett hus som principiellt sett uppfyller samtliga önskemÄl, men i sak representerar dessa önskemÄls sjÀlva motsats = huset Àr inte det minsta trevligt.

Arbetet:
Jag har skruvat mig ner i ett mörker.

Huset:
Jag tror varken jag skulle kunna sova, Àta eller arbeta i det dÀr huset.

Jag (konfusion):
Har svÄrt att orientera mig i tid och rum, mitt minne Àr dÄligt, jag Àr irritabel, min handstil svÄrtolkad och nÀr jag skulle lÀsa tidningen orkade eller kunde jag inte koppla ord till ord.

SlÄr till retrÀtt nu för att ÄterhÀmta mig och vinna tid, se över styrkorna, resurserna, organisationen, skaffa mig ett bÀttre utgÄngslÀge, en ny plan.


ÅtertĂ„g I, 1971.

23-24 oktober.
Sov hela helgen. Svarade inte nÀr det ringde men Ät ordentligt. TÀnkte pÄ sÄ lite som möjligt.

*

25-29 oktober.
PÄ dagarna har jag varit pÄ kontoret som vanligt. PÄ kvÀllarna har jag tittat pÄ mustiga fÀrgplanscher i en bok om australiensiskt djurliv, gÄtt och lagt mig tidigt.
Jag har inte gjort nya skisser, besökt tomten, sett över ritningarna eller försökt förstÄ vad som gÄtt snett.

*
30-31 oktober.
Gick pÄ middag igÄr lördag men i övrigt har jag inte gjort nÄnting den hÀr helgen. Legat i sÀngen bara, blÀddrat lite i en fÄgelbok, sovit.

krnknr540

8 mars 1987

Har lÀst i dom gamla anteckningsböckerna jag hittade igÄr. Den 24 april 1983 skrev jag:

”FĂ„r mig att tĂ€nka pĂ„ flĂ€ckar:  . . . * grĂ„skalor.”

Vad kan jag ha menat med det? Har Ă€gnat timmar Ă„t att göra grĂ„skalor för att fĂ„ nĂ„gon ledtrĂ„d och förstĂ„ mig sjĂ€lv. Resultatlösa anstrĂ€ngningar: jag fĂ„r inte syn pĂ„ nĂ„nting alls, jag fĂ„r inga ”aningar”. Det Ă€r som om nĂ„gon annan helt frĂ€mmande person gjort den dĂ€r noteringen.

Det Ă€r förresten svĂ„rt att göra grĂ„skalor, fĂ€lten blir ojĂ€mna och ”gĂ„r i” varandra, det blir lĂ€tt mörkt för fort.

gs0341

Försök till grÄskala, 16 steg.

Tröstövning, om nÄn blir ledsen pÄ festen ikvÀll. 18 juni 1979.

Men grĂ„ter du! Kom och sitt hĂ€r bredvid mig pĂ„ trappan och berĂ€tta. SĂ„. Har du ramlat och slagit knĂ€et, tappat otĂ€cka robotdockan med strĂ€vt hĂ„r. Har SV rivit dig med sina vassa smĂ„barnsnaglar. Är du trött. Har dom andra roligt utan dig dĂ€r borta pĂ„ grĂ€smattan med crocketkloten och vita rena sommarklĂ€der. Föll du in i brĂ€nnĂ€sslorna. Gick din fina pinne av.

Grannens tax kan komma och sitta med oss, se vad snÀll han Àr! Du kan lÀgga armen om honom sÄhÀr. Han lÀgger sitt huvud i ditt knÀ för att trösta. Hans nos Àr svart och kÀnslig, hans pÀls Àr tjock och öronen tunna, tÀnk att blodet fÄr plats att rinna i dom. Titta man kan vÀnda dom utochin och örats kant Àr bÄde skarp och len.

Jag skall badda ditt knÀ och dina brÀnda ben och armar. Vila hÀr mot kudden. Vi kan laga pinnen.
Nej om robotdockan Àr borta Àr det inget vi kan göra. Jo vi kan Àta citronpaj med hallonsÄs och grÀdde, det kan kanske hjÀlpa. Ja du fÄr ha taxen och alla dina leksaker i soffan, ja du fÄr leta i garaget och anvÀnda Hs gamla maskeradboa, solfjÀdern. Du fÄr titta i den gröna och guldiga kartboken med gamla grÀnsdragningar frÄn 1910.

Okej du kan fÄ sitta i mitt knÀ. Taxen ocksÄ, okej vi försöker. Ja det gick ju bra, bara lite trÄngt. Eller nej, han vill ner, han vill inte. DÄ ska vi inte tvinga honom.

Nej jag har inga trĂ€dgĂ„rdstrĂ€d, bara dom i tomtgrĂ€nsen. Ska jag plantera ett tycker du? ÄppeltrĂ€d, plommontrĂ€d, pĂ€rontrĂ€d. Nej krusbĂ€r vĂ€xer pĂ„ buske, men det kan jag ju ha nere vid landet.

Ja, jag kan spela Mah-Jong med bara dig, visa dig tangostegen spark, spÀrr, kast, fösning. Ja du fÄr gömma dig varsomhelst i huset och ta med ficklampan till vinbÀrsbuskarna för att hitta snigel. Ja du fÄr prova alla mina skor, lackskorna ocksÄ.

sv_23531

FlÀck Nr. 2353 frÄn 1979 i stark uppförstoring. Gjord av lilla SV, tvÄ Är.

Huset, en parentes.

(Om man bortser frĂ„n vilka rum som skall och inte skall angrĂ€nsa, vilka rum som inte kan ligga över kĂ€llare, under vind, nĂ€ra entrĂ©dörr, vid trappa, i öster, utan kvĂ€llssol, i linje med, med utsikt över – har jag alltid velat bo i ett lĂ„ngt, lĂ„gt, smalt hus med rummen pĂ„ rad som kupĂ©er i en tĂ„gvagn. Ett nĂ€stan osynligt hus vid muren i tomtgrĂ€nsen, som muren i tomtgrĂ€nsen. Ett helt oanseligt hus i periferin, ett skjul nĂ€stan, tryckt och platt mot marken, dolt av buskar och högsommarvĂ€xter. Men taket skall vara tĂ€tt och huset skall inte dra.
Jag skall gÄ genom alla rummen pÄ promenad genom huset. Fast jag gÄr fort kommer jag inte till slutet pÄ en gÄng. LÀngst bort i söder ett grunt rum dÀr vi har vÄra böcker, lÀser, tittar ut och ner i trÀdgÄrden genom vÀxtligheten.)

mmh30001

Älsklingsbok. KonvalescentlĂ€gret, mars 1987.

Idag har jag kĂ€nt mig pigg och kunnat sitta upp, stödd av plymĂ„er som tagits till sĂ€ngen frĂ„n soffan. C och Y var hĂ€r ett slag och höll sĂ€llskap. Först drack vi te och spelade bricktĂ€rning pĂ„ sĂ€ngkanten. Sen nĂ€r C letade i vardagsrummet efter en rolig höglĂ€sningsbok, hittade hon ”Med Stenen som SĂ€llskap – Jag var en Egyptiskt skulptör”! Den stod lite dold i bokhyllan vid skĂ„larna frĂ„n Mexiko. Jag blev mycket glad – har inte sett den pĂ„ flera Ă„r, sĂ€kert tjugo. Vi firade genom att dricka lite konjak och lyssna pĂ„ stĂ€mningsfull ökenmusik medan jag förevisade bokens bilder.

pplogga

LÀser i boken nu. Har hoppat direkt till den passus som skildrar hur skulptören vÀnder Äter till skulpturfÀlten efter en kort permission:

Skulptören lÀmnar hustru och barn vid Nilfloden. NÀsta permission Àr om tvÄ Är. Han stretar fram i dygn genom öknen utan annat Àn torr vete och buffelhud att suga pÄ.

Solen Àr sÄ het. Skulptören försöker skydda sig genom att hÄlla papyrusvÀv ovanför huvudet. Det fungerar ganska bra eftersom solen kommer rakt uppifrÄn men han blir trött i armarna. NÀr kalla natten kommer lindar skulptören om sig papyrusvÀven mot kylan, vilket dÀremot inte verkar sÄ effektivt. Han kvÀver sin grÄt i den lilla buffelhudbiten för att inte schakalerna skall höra honom.

Slutligen kommer han fram till de Àndlösa skulpturfÀlt dÀr tusen och Äter tusen slavskulptörer gör skulpturer av Horus, Hathor, Ra (med flera gudar) till faraoner, palats och pyramider. Skulpturerna reser sig blanka eller matta ur stenfliset dÀr förbrukade skulptörer ligger och dör i stenlunga och kramper.

Vita lakan Ă€r spĂ€nda pĂ„ stĂ€llningar som tak över skulptörarbetsplatserna. VĂ„r skulptör kastar sin papyrusvĂ€v nĂ€r han hittar sin ”ateljĂ©â€ med den halvfĂ€rdiga dioritskulptur han hackat och slipat pĂ„ i tvĂ„, tre Ă„r. Den skall förestĂ€lla gudinnan Sekhmet (hon med lejonhuvet) men Ă€r (om man tĂ€nker bort lejonhuvet) i alla vĂ€sentliga drag lik hans fru.

pplogga


Älsklingsbok. November 2007.

MM: ”Med Stenen Som SĂ€llskap, Jag var en Egyptisk Skulptör” var en del i skriftserien Minnen frĂ„n Egypten, underkategorin Ett Yrkesliv. Serien dramatiserade tillvaron i Gamla Egypten utifrĂ„n olika aspekter baserade pĂ„ dokumenterade fakta. Minnen frĂ„n Egypten initierades av Egyptologförbundets VĂ€nner. Den gavs ut i stora upplagor, pĂ„ flera sprĂ„k av Egyptologförbundets internationella förlag Papyrus Press mellan Ă„ren 1927 och 1933.

”Med Stenen…” var min favoritbok nĂ€r jag var liten. Den handlade om hur egyptiska skulpturer kom till. Genom bokens berĂ€ttarjag Tofnuthep eller Tufnethotep, nĂ„t sĂ„nt, fick lĂ€saren inblick i vilka som gjorde skulpturerna och var, varifrĂ„n stenen kom och hur, vem som bestĂ€mde hur allt skulle kĂ€nnas, vara och se ut.

Jag vet inte var boken Àr nu, jag tror kanske inte att jag har den kvar.

pp5

Rekonstruktion av konvolutet till Med Stenen Som SÀllskap, Jag var en Egyptisk Skulptör. Gjord av redaktionen 2009 enligt Manfred Mendosas anvisningar:

Konvolutet var ”sandstensrosa”, med text och bild i en mellanmörk brunröd kulör. Omslaget kĂ€ndes ”gammaldags” eller ”klassiskt”, med innehĂ„llet organiserat lĂ€ngs en vertikal mittlinje. UppifrĂ„n och ner:

1. Med Stenen Som SĂ€llskap. Huvudtitel.

2. Jag var en Egyptisk Skulptör. Undertitel eller titelappendix. Faktaorienterande – bokens jagperson uttalar sig som om den vore pensionerad eller död. Utan detta tillĂ€gg kunde boken – av huvudtiteln att döma – vara en diktsamling, en redogörelse för en fĂ€ngelsevistelse eller en katalog över stenvĂ€xande mossfamiljer.

3. Bild som jag tolkade som en abstraherad sten.

4. Minnen frÄn Gamla Egypten. (Skriftserien)

5. Ett Yrkesliv. (Delarna i underkategorin avhandlade ett antal yrken som var typiska för Gamla Egypten – skriftstĂ€llare, bonde, slav, arkitekt, peruk- och mumiemakare.)

Bild och text kan ha ramats in av dubbellinjer. I nederkant pĂ„ omslaget stod Egyptologförbundets VĂ€nner samt förlagets namn. NĂ„gonstans fanns ocksĂ„ förlagets symbol – tvĂ„ Pn varav det ena spegelvĂ€nt. Symbolen skulle kanske se ut som papyrus men var klumpig och pĂ„minde mer om den joniska kolonnordningens kapitĂ€l.

pplogga

Övningar med tax. Augusti 1973.

Jag har börjat promenera med grannens tax. Vi gÄr fram och tillbaka pÄ gatan som ligger öster om mig. Fram till parken vid spÄren och sen tillbaka.

Taxen mĂ„ste vara kopplad nĂ€r man Ă€r ute. Grannen har lĂ€rt mig hur det skall gĂ„ till vid möte med annan part: man drar in kopplet till en eller en halvmeters lĂ€ngd och hĂ„ller det tryckt mot kroppen vid lĂ€gsta möjliga punkt. Denna manöver ”samlar in” taxen och fĂ„r den att gĂ„ ”fot”. Detta gör man för att lĂ€mna plats Ă„t mötande (som annars kan kĂ€nna sig trĂ€ngda/hotade), för att ingen skall snava pĂ„ kopplet eller hunden (i vilket fall Ă€ven hunden kunde komma till skada) eller för att hĂ„lla hunden borta frĂ„n fordon.

Taxen och jag gÄr fram och tillbaka pÄ gatan nÀr jag tar paus frÄn kontoret, trÀdgÄrdslandet, huset eller arkivet. Ibland viker vi av pÄ korsande gator och tvÀrsar ner genom omrÄdet. Jag studerar trÀdgÄrdar pÄ vÀgen och mÀnniskor i parken.

MĂ„nga vi möter ”kĂ€nner” hunden och hĂ€lsar. Jag berĂ€ttar var jag bor och vad jag heter. Ganska ofta fĂ„r vi sĂ€llskap pĂ„ vĂ€gen av nĂ„gon som promenerar som vi gör, till eller frĂ„n parken.

Jag har plastpÄsar i fickan att plocka taxfekalier i. Jag bÀr klÀder lÀmpade för rastning av hund: snörskor i brunt skinn, manchesterkavaj med mockalappar pÄ armbÄgarna, skjorta med blÄ rÀnder som bildar rutor, ingen slips.

pl_20581

MM: Exempel pÄ misslyckande. I detta experiment försökte jag fÄ flÀckar att sprida sig som ett nÀt över ytan pÄ grovt papper. Jag tog fel kulör, mÄlarvattnet var smutsigt, allt bara flöt ihop. (Arkivinventeringen, november 2007.)

Grannkontakt i augusti 1973.

Jag och grannen nere i sydvÀstra hörnet har bekantat oss lite med varandra. För mig har det frÀmst skett sedan jag började uppehÄlla mig dÀr nere och grÀva, rensa, odla, anlÀgga och kompostera.

För grannen har det varit en lÀngre process. Hon sÄg nÀr jag tittade pÄ tomten inför köpet och hon bevittnade hur jag stegade mÄtt vid planerandet av huset. Senare följde hon byggnationen frÄn sitt köksfönster, sitt vardagsrumsfönster eller sin trÀdgÄrd. Hon sÄg grÀvmaskinen, cementblandaren, virkeshögen tÀckt med presenning, murare, taklÀgare, glasmÀstare och mig.

Grannen har en tax som smiter över hit ibland. Jag Àr osÀker pÄ hur jag skall bemöta den, om jag skall ge den vatten eller sÀga till att den mÄste gÄ hem, sitta eller dylikt? Grannen kommer dock alltid efter och ropar in taxen.  Sedan hÄller hon fast den i halsbandet medan hon: *ber om ursÀkt för att hennes hund kommit sÀttande igen, *ger odlingsrÄd och redogör för sina erfarenheter av komposter och hortikultur.

pelareFotografi av (mineral-?) flÀckar pÄ antik marmorpelare i hellenistisk ruin vid medelhavet.
Donation till arkivet frÄn redaktionen, oktober 2009.

Samtal, 17 juni 1977

Idag nĂ€r jag promenerade nere vid spĂ„ren förde jag ett fiktivt, ”inre”, samtal med H om konstellationen. Samtalet Ă€gde rum i ateljĂ©n strax efter lunchtid:

H: Du har gjort en konstellation av ett flak, en stÀllning, en klump och en trave.

Jag: Ja, precis.

H: Jag vill börja plocka med delarna och flytta runt dom.

Jag: Jag har plockat med dom jÀttemycket.

H: Delarna bildar en enhet/grupp eftersom de förhÄller sig till varandra:
* i rummet,
* i egenskap av vissa likheter,
* i egenskap av vissa olikheter = kontextskapande kontraster.

Jag: Delarna Àr gjorda separat och representerar sig sjÀlva men Àr bundna till det gemensamma sammanhang som Àr konstellationen. Utan den faller dom i en rymd av meningslöshet.

H: Det Àr kanske lite drastiskt att hÀvda? Den dÀr stÀllningen till exempel besitter en vÀldig pondus som troligtvis skulle verka Àven utanför gruppen.
MEN!: Àr delarna i sammanhanget utbytbara? Ja. Jag uppfattar att stÀllningen kan bytas mot en annan stÀllning. Att den befinner sig i sammanhanget för att manifestera StÀllning, inte sig sjÀlv?

Jag: Ja, den Àr dÀr för att den Àr StÀllning och för att StÀllning skall ingÄ i gruppen.

H: Men stÀllningen Àr ocksÄ sig sjÀlv som sagt.

Jag: Den Àr exakt utförd.

H: Exakta utföranden ger spÀnst.

Jag: Kompositioner mÄste ha spÀnst.

H: DÀrför Àr delarna bÄda allmÀnna och sÀrskilda. De Àr utbytbara om man ersÀtter dom med en annan spÀnstskapande del.

Jag: Konstellationen skulle förlÀnas en annan karaktÀr.

H: Ja det skulle den.

(Paus, vi tittar pÄ konstellationen.)

H: StÀllningen, klumpen och traven företar sinsemellan stora olikheter vad gÀller form och material. Men de Àr alla sammanfogade av mindre delar:
* StÀllningen av jÀrn och kopplingar.
* Klumpen av rivet silkespapper, limmat i skikt.
* Traven av travade svarta stenstavar.

Jag: Dom Àr av svart glas.

H: En anhopning tjocka smala svarta speglar.

Jag: Ja, dom Àr blanka.

(Paus, vi sÀtter oss pÄ stolar.)

H: StÀllningen, klumpen och traven Àr alla utplacerade pÄ golvet. Dom Àr som du och jag: i rummet. Dom Àr inte aktiva men dom genererar aktivitet eftersom man mÄste gÄ runt dom.

Jag: Kanske kan man kalla det projektiv aktivitet.

H: Flaket delar inga gemensamheter med övriga gruppen:
* Det utgörs av ett stycke homogen materia.
* Det vilar mot golvet men ockuperar en obetydlig yta och förhĂ„ller sig frĂ€mst till vĂ€ggen det lutar mot – inte rummet.
* Det liknar ett tvÄdimensionellt plan (Àven om det har en viss tjocklek samt yta med reliefverkan) i motsats till de andra tre delarna som Àr volyminösa.

Jag: Flaket Àr stort men tar nÀstan ingen plats.

H: Det Àr genomskinligt.

Jag: Vi behöver inte gÄ runt det.

H: Men det syns ÀndÄ. Det Àr enormt och talar. Jag stirrar och lyssnar. Det kanske stÀllningen, klumpen och traven ocksÄ gör.

(Vi gÄr runt i rummet och tittar pÄ flaket.)

H: Flaket Àr som ljuset?

Jag: Eller orden?

H: Det stÀmmer, det Àr som orden Àr: yta med mening. Ett plakat.

*

H:Vad Àr det gjort av? Varför Àr det platt pÄ baksidan?

Jag: Det Àr gjort av infÀrgad, erforderligt armerad polyesterplast. Jag modellerade en negativ form av framsidan i lera. Sedan byggde jag kanter av isolerad plywood och göt i plasten. Ytan nivellerade och blev helt plan, det Àr detta som Àr baksidan nu.

ie

Papper som flĂ€ckats av experimentet ”Att rosta corten”. Donation till arkivet, 2009.

Konstellation, 16 juni 1977

Om jag vore konstnÀr skulle jag kanske vara skulptör och göra konstellationer med tredimensionella figurer eller artefakter, tillverkade av mig. Jag har tÀnkt ut en konstellation som jag kunde göra i ateljén nere vid spÄren, den Àr sÄhÀr:

(Generellt: alla delar ansluter golv.)

* Ett ”flak” av halvgenomskinlig beigefĂ€rgad plast lutar mot ateljĂ©ns östra vĂ€gg. Flakhöjd: 2300 mm, bredd upptill: 1090 mm, bredd nedtill: 1300 mm. Flakets bas stĂ„r 300 mm ut frĂ„n vĂ€ggen. Detta ger en flaklutning pĂ„ 8 grader. Flaket Ă€r platt pĂ„ baksidan men framsidan böljar (som bark, sand eller liknande) och ytan Ă€r ”sidenmatt”. Tjockaste punkten: 40 mm, tunnaste punkten: 32 mm.

* En ”stĂ€llning” av fyrkantsjĂ€rn stĂ„r diagonalt, 1500 respektive 3200 mm frĂ„n flakets bas. StĂ€llningen Ă€r en enda rad kvadratiska sektioner som jĂ€rnen (dimension: 12 X 12 mm) bildar nĂ€r de möts i kopplingar av 1 mm plĂ„t. Allt fint lackat i en kall vitgrĂ„ högblank fĂ€rg. LĂ€ngd stĂ€llning: 2600 mm, höjd: 450 mm nĂ€rmast vĂ€ggen, 650 mm lĂ€ngst frĂ„n vĂ€ggen.

* En ”klump” – grĂ„ eller svartgrĂ„ – ligger nĂ€ra norra vĂ€ggen, ett par meter frĂ„n flaket och stĂ€llningen. Storlek: cirka 350 X 350 X 500 mm eller 500 X 500 X 700 mm. Klumpen Ă€r tillverkad av flera skikt tunt papper, till exempel silkespapper. Strukturen pĂ„minner om skiffer.

I plan bildar flaket, stÀllningen och klumpen en oliksidig triangel.

* En 150 mm hög, 450 mm bred trave fyrkantiga stavar ligger mellan flaket, stĂ€llningen och klumpen. Travens ena Ă€nde ”Ă„ker in” lite under stĂ€llningen.
Stavarna Àr 25 X 25 X 700 mm. De skall vara svarta och blanka som polerad diabas, men de behöver inte vara diabas pÄ riktigt. De skall bara ha det utseendet. Jag vet inte vad de bestÄr av, glas kanske?

Alla som sÄg konstellationen skulle kÀnna sig lockade att göra egna tillÀgg. Jag skulle sjÀlv gÄ runt bland delarna och vilja lÀgga till. Antagligen skulle jag addera skikt till klumpen och koppla sektioner till stÀllningen.

figur0583752

Bild ur arkivmappen ”Konstruktioner efter 1969”. BlĂ€ck och fĂ€rg pĂ„ papper. Signerad pĂ„ baksidan: MM/ -77.

15 juni 1977, kvÀll.

Om jag varit konstnÀr skulle jag gÄtt ivÀg till en ateljé i stÀllet för ett kontor pÄ morgonen. Kanske skulle ateljén ligga i nÄgon av de gamla tegelbyggnaderna nere vid spÄren. Betonggolv och bÄgformade fönster med spröjs, högt sittande i vackert slagna valv.

Utanför skulle tÄg gÄ. Ibland skulle de stÄ still för att vÀnta in klarsignal, stÀllverk, lediga spÄr. Lakanstyg skulle hÀnga för fönstren i söder, mot spÄren för att skÀrma av direkt solljus. Ibland kunde jag stÄ mellan tyget och fönstret och titta pÄ de vÀntande tÄgen. Det skulle vara som en paus eller en tankepaus.

Jag skulle se mÀnniskor pÄ tÄgen dÄ, lÀsa eller bara sitta. Ibland skulle nÄgon passagerare lÀgga mÀrke till mig, vi kanske skulle se varandra samtidigt och den skulle undra varför jag var dÀr i en lagerlokal utmed spÄren, mellan ett fönster och vitt tyg.

e_3

Ligger i soffan och tÀnker pÄ det och tittar pÄ ett bidrag till arkivet som E pÄ kontoret skickat. Han skriver:

”Manfred! Har just lĂ€st ”FlĂ€ckmannens Funderingar”. Kul! HĂ€r har du en flĂ€ck till arkivet, tog den med instamatic kameran under dĂ„liga ljusförhĂ„llanden sĂ„ den Ă€r lite grĂ„.
Ses pĂ„ kontoret/E”

Jag har gjort en bildanalys:
Bilden Ă€r av liggande format. Den utgörs av *ett grĂ„tt fĂ€lt, *ett ”smet” pĂ„ det grĂ„ fĂ€ltet samt *en mörk(blĂ„) bĂ„rd som förankrar smetet i underkant.

Smetet pÄ bilden verkar inte ha genererat nÄgon flÀck. Det ser ut att vara ett material som applicerats / hamnat pÄ ett icke sugande material. Smet pÄ icke sugande material ingÄr inga föreningar och kan dÀrför inte bilda flÀckar (?).

NÄgon förefaller ha gjort smetet medvetet. Ett barn i en bil kanske.

Det finns ytterligare en aspekt vĂ€rd att uppmĂ€rksamma i Es bidrag: bilden har ett ljus i sig. Ljuset ”finns” i mitten av det grĂ„ fĂ€ltet, orienterat nĂ„got Ă„t vĂ€nster. Det ser ut att skina liksom inifrĂ„n, som om nĂ„got andligt vore nĂ€rvarande. Det Ă€r detta ljus som Ă€r en flĂ€ck, en ljusflĂ€ck! Som Ă€r stĂ€lld mot det tunga allvaret i den mörka bĂ„rden och tillsammans för de en dialog, en balansakt, utkĂ€mpar en kamp!

Ledig. Lördag 15 juni

Nu mÄste jag hitta pÄ nÄt. FÀrdigstÀllandet av pamfletten har efterlÀmnat ett hÄl. Jag saknar bygget och slipandet. Jag saknar det mÄlinriktade arbetet!
Det Ă€r inte lĂ€ngre acceptabelt att ringa till förlaget för att höra om försĂ€ljningssiffror eller spionera i bokaffĂ€rer, om nĂ„n stĂ„r och blĂ€ddrar och lĂ€ser – hur den ser ut dĂ„. Jag mĂ„ste göra nĂ„t annat.

Senare:
Letar och grÀver upp maskrosor pÄ tomten.

Senare:
Om jag varit konstnĂ€r kunde jag haft flĂ€ckar som tema! FlĂ€ckar pĂ„ akvarellpapper eller likvĂ€rdigt, inramade och med passepartout, signerade av mig i högra nederkanten. FlĂ€ckar eller mystiska fĂ€lt i smultna toner, flödande suggestiva ytor författade i ett eget sprĂ„k med egen grammatik och syntax som förmĂ„dde ”tala” till ”alla” !

sign

Journalanteckning, 10 juni 1977

Var Àr FlÀckmannens Funderingar = Pamfletten = mitt arbete, FlÀckprojektet?
Svar: pamfletten Ă€r distribuerad och finns pĂ„ lager – bokhandelslager, varuhuslager samt förlagets lager.

De flesta exemplar ligger i kartong, inne pÄ lager. Sen förvaras förstÄs nÄgra i hyllor och pÄ visningsbord ute i butik, för försÀljning.

I butik finns pamfletten pÄ olika (Àmnes-)avdelningar beroende pÄ:
1. vilken butik som sÀljer den.
2. vad personen som sorterat in den tycker.

Jag vet att pamfletten rangerar under avdelningar för naturvetenskap, religion, nutidshistoria.

Ibland Ă€r pamfletten en ”nyhet”. DĂ„ stĂ„r den ofta i stĂ€ll för nyheter pĂ„ kassadisken med gul lapp pĂ„ omslaget: ”NYHET!”

sdb

FlĂ€ck NÂș 1873.

11 oktober 1971

Arbetet med huset vÀckt flera frÄgor, bland annat rörande flytten. Jag frÄgar mig följande:

– Hur packar man? Till exempel klĂ€der sĂ„ dom inte blir skrynkliga (och som följd samtliga mĂ„ste strykas/pressas). Finns sĂ€rskilda ”klĂ€dhĂ€ngarskĂ„p” eller transportfirmor för detta Ă€ndamĂ„l?

– NĂ€r jag flyttat till huset kommer jag inte bo hĂ€r i lĂ€genheten lĂ€ngre, hur skall det gĂ„? TĂ€nk om jag saknar den och saknaden inte gĂ„r över?

– Jag har aldrig bott i hus förut, hur skall det gĂ„? TĂ€nk om jag inte tycker om trĂ€dgĂ„rdsarbete och kĂ€nner mig rĂ€dd?

– TĂ€nk om huset blir fult och dĂ„ligt, jag Ă„ngrar placeringen pĂ„ tomten, inte kan sova i det nya sovrummet/sovrummen, det uppstĂ„r nĂ„t fuktproblem sĂ„ arkivet börjar ruttna eller mögla, om det Ă€r svĂ„rt pĂ„ vintern, vad skall jag göra dĂ„?

*                                                                 *

*                                                                 *

PÄ nÀtterna om jag inte kan sova gÄr jag igenom ovanstÄende frÄgor samt fantiserar om och förestÀller mig att jag besöker tomten nÀr grunden grÀvts: jag ser mig sjÀlv liksom bakifrÄn vid den rektangulÀra gropen i marken. Gropens sidor Àr mörka och blanka för det Àr svart lerjord i marken pÄ tomten. Botten Àr plan och tÀckt av vatten eftersom det regnar samt kommer grundvatten eller annat vatten ur jorden. TrÀden som kantar tomten speglas i vattnet sÄ man ser trÀdkronor trots att man tittar rakt ner i en grop.

mon_04_540

Arkivinventeringen november 2007 (Manfred Mendosa och Amelie Rydqvist):
MM: Det dÀr Àr ett sidospÄr jag hade pÄ 60-talet, jag gjorde mÄnga liknande teckningar. Jag gjorde inget med dom, experiment eller sÄ. Jag slöt mig inte till nÄgot eller drog slutsatser.  Jag vet inte vad de var.
AR: NĂ„got slags manifestation.
MM: Jag vet inte. Men jag kÀnde att dom hade med nÄt att göra. Eftersom jag inte visste vad dom var fick dom inget eget arkiv utan dubbelredovisades i smÄarkiven Geometrier och Konstruktioner.

Huset, oktober 1971.

6 oktober.
Fortsatta försök med (tvĂ„) identiska vĂ„ningsplan. Samtidigt som detta grepp löser ut en rad (i projektet inneboende) konflikter, uppstĂ„r nya förhĂ„llanden. Huset blir till exempel mycket stort med cirka fyrtio procents överyta (vilket motsvarar femtio procent av ett plan – trappan tar ju plats) = flera rum blir utan/saknar anvĂ€ndningsomrĂ„de.

7 oktober.
Jag har dragit en ovĂ€ntad slutsats av den senaste tidens arbete! Slutsatsen Ă€r följande: ”Ett (för) stort hus medger utrymme för ytor ej tillskrivna bestĂ€mda funktioner.” Funderar pĂ„ innebörden av denna slutsats. Har lagt ifrĂ„n mig pennan ett slag.

En tom del, 9 oktober.
Idag gör jag skisser pĂ„ huset grundade pĂ„ föregĂ„ende dagars funderingar (över ytor ej tillskrivna bestĂ€mda funktioner) – jag Ă€r just i fĂ€rd med att programmera in en oprogrammerad yta! BestĂ€md i sak (av husets struktur, av övriga definierade enheter) men obestĂ€md i tanke, Ă€ndamĂ„l och framtid! Jag vet inte vad detta betyder/skulle kunna betyda! Jag vet inte hur det blir/kan bli!

10 oktober.
PÄminner mig om flÀckar:
– företeelser med oklart/dolt syfte.
– företeelser renons pĂ„ syfte.

hdyta5401

Arkivinventeringen, november 2007:
MM: ganska mÄnga teckningar har tydligen hamnat i arkivet, fast dom egentligen inte hör dit. Den dÀr kan vara frÄn nÀr Y och jag arbetade med skyskrapan som Àr som skum, den sÄ kallade Skumskrapan. Vi förankrade skummet vid en högblank stenlÀggning i flammig gulrosa marmor som tÀckte golvet i entréplan samt ersatte trottoaren i byggnadens hela bredd, Ànda fram till kant mot gata. En tidig skiss pÄ den stenlÀggningen, sen hade den ett helt annat mönster.

Lördag, 12 oktober 1972

Efter  lunchen gick jag pÄ museum för att se Àldre mÄleri och fernissa, snidade ramar med skavt bladguld pÄ rött underlag. Motiv med himlar och dis, Äskmoln vid horisont, figurer pÄ fÀlt eller i andra landskap, portrÀtt mot interiör, klÀder med damm, mÄltider i mörka rum. MÄnga mÄlningar var mycket detaljerade och mÄste tagit lÄng tid att mÄla.

NĂ€r jag reflekterade över det dĂ€r med tiden kom jag att tĂ€nka pĂ„ att dĂ€r jag stod framför mĂ„lningarna (just dĂ„ en mĂ„lning frĂ„n 1800-talets första hĂ€lft, ”Tjurarnas avrĂ€ttning” som förestĂ€llde boskap pĂ„ vĂ€g till slakt) , stod Ă€ven mĂ„larna för hundra eller flera hundra Ă„r sedan (och mĂ„lade)!!! Inte i samma rum förstĂ„s, men framför mĂ„lningarna. Om tiden inte fanns (= all tid var samtidigt) skulle jag alltsĂ„ stĂ„ i en mĂ„lare, medan denne jobbade med att mana fram till exempel kopĂ€ls. Detta fick mig att rysa.

DÀrefter betraktade jag sjÀlva museibyggnaden vilket jag inte brukar göra, jag har besökt den sÄ mÄnga gÄnger att jag tar den för givet. Det kanske var tankarna pÄ 1. att stÄ i en mÄlare eller 2. dödsdömda tjurar som gjorde mig extra observant för nu noterade jag följande:
En blandning av kolonner av olika kolonnordning Ă€r jĂ€mt fördelade i samtliga salar. De utgör grunden i vad som verkar vara ett helt vanligt system av bĂ€rande och vilande element – men de ÄR inte det! I den byggnaden Ă€r det VÄGGAR som bĂ€r, INTE kolonner!

a_t_540

Orubricerad teckning ur Arkivet, mappen för diverse 1970. PĂ„ baksidan: ”Handgjord, hörnförstĂ€rkt kvadrat, MM”.

Pica pica, 2 Maj 1987

En stor mÀngd skator har uppehÄllit sig i trÀdgÄrden idag. Dom pickade i grÀsmattan överallt omkring mig nÀr jag satt i vilstolen och broderade. Det fina vÄrvÀdret som varit pÄ sistone har vÀl lockat fram maskar och insekter som skatorna tycker om att Àta.

Det gick inte att rĂ€kna fĂ„glarna, de var för mĂ„nga och rörde pĂ„ sig för mycket – flög fram och tillbaka mellan trĂ€den och grĂ€set. Men jag har rĂ€knat ut att om det var en skata per kvadratmeter och tomten Ă€r cirka 2500 kvadratmeter exklusive grusade partier, husyta med mera, dĂ„ var det 2500 skatindivider i min absoluta nĂ€rhet.

TĂ€nk om det varit dĂ€ggdjur i stĂ€llet för fĂ„glar, sĂ€g 2500 rĂ€var. Det vore ju oerhört. Jag hade nog kĂ€nt mig hotat och trĂ€ngd dĂ„. Även om det bara varit vanliga katter hade en sĂ„dan mĂ€ngd betraktats som ovanlig och sĂ€kert blivit föremĂ„l för diverse uppmĂ€rksamhet, till exempel skriverier och nyhetsinslag.

Varför Ă€r 2500 rĂ€var i en trĂ€dgĂ„rd extremt mĂ„nga rĂ€var, medan samma antal fĂ„glar inte Ă€r extremt – bara mĂ„nga? Jag sitter hĂ€r i soffan och funderar:
Kan det vara för att fÄglar förflyttar sig sÄ lÀtt? En fÄgelflock kan vara borta pÄ nÄgra sekunder eftersom de utnyttjar bÄde plan och sektion (och dÀrmed har tilltrÀde till luftrummet) för att avlÀgsna sig. Att deras nÀrvaro Àr sÄ tillfÀllig att den inte ens betraktas som en nÀrvaro? Som om dom inte vore dÀr, fastÀn dom Àr dÀr.

DÀggdjur dÀremot förflyttar sig mest i plan, om man ska förenkla. DÀrför Àr deras rörelse mer trög och nÀrvaron mer konstant. AlltsÄ: nÀr dom Àr dÀr Àr dom verkligen dÀr.

pr_p031

”FlĂ€ck i uppslag”. Skiss pĂ„ stygn till broderi, MM/-87.

Idag har jag bÄde slarvat och inte slarvat

Lördag 12 mars 1992

Den interiöra veckostĂ€dningen hemma var inplanerad idag mellan frukost och lunch. PĂ„började stĂ€dningen klockan 09.15 som bestĂ€mt, men i stĂ€llet för att göra som vanligtÂč, gick jag rakt pĂ„ hyllan mot södra yttervĂ€ggen i vardagsrummet och började damma/polera föremĂ„l som Ă€r uppstĂ€llda dĂ€rÂČ. Jag dammade/polerade bland annat:

– Vasen som Ă€r gjord i sĂ„ tunn porslin att den Ă€r lite genomskinlig,
– Stensamlingen – sĂ€rskilt skifferbiten som jag hittade i TCs rabatt nĂ€r jag hjĂ€lpte till med hans rosor, den samlar sĂ„ mycket partiklar mellan ”skivorna”,
MÀssingsknoppen som H skruvade loss frÄn en hissdörr och gav mig i födelsedagspresent 1966.
– En stirrande otĂ€ck docka med strĂ€vt Ă€kta hĂ„r (djurborst av nĂ„got slag?) jag inte kan slĂ€nga eftersom den Ă€r SDs. Jag har den i hyllan sĂ„ jag skall komma ihĂ„g att ge den till henne, Ă€ven om hon Ă€r stor nu.
– SchackbrĂ€det som Ă€r 10X10 centimeter stort och dom smĂ„ pjĂ€serna som hör till.
– Ett kratsliknande verktyg med pĂ€rlemor och kompass i skaftet som jag varken vet vad det anvĂ€nds till eller var det kommer frĂ„n.
– Modellsamlingen ”Torn och höga byggnader i vĂ€rldsstĂ€der”.

NĂ€r jag polerat och dammat klart arrangerade om jag alltihop efter fĂ€rg (tidigare storlek). Det var inte helt okomplicerat eftersom de flesta sakerna har fler Ă€n en kulör. Fick stĂ„ pĂ„ avstĂ„nd och kisa för att liksom ”blanda” fĂ€rgerna. Vet inte om det blev sĂ„ bra.

Gav mig sedan pÄ att stryka skjortor fastÀn tvÀtten inte alls ingÄr i veckostÀdningen.

Dammsög, men bara övre och nedre hallen. Sen gjorde jag ingen mer stÀdning.

___________________________________

1 Det vill sÀga standardstÀdningen: 1)Skaka/vÀdra: hemtextilier och klÀder; 2)dammsuga; 3)damm- och vÄttorka: möbler, lister, fönsterkarmar, golv; 4)sortera/iordningstÀlla: papper, tidningar, klÀder, böcker; 5)putsning av rostfria stÄlverktyg, glas, fönster, handtag, knoppar, luckor; 6)vÄtutrymmen; 7)sophantering.

2 UppstÀllda dÀr för att: *de Àr fina, *Àr fina ihop, *Àr ömtÄliga sÄ de inte gÄr att bruka men jag ÀndÄ vill kunna se dom, *Àr intressanta vilket jag inte vill glömma bort, *diverse andra skÀl.

fr__5401

AkvarellmĂ„lning ur arkivmappen ”Diverse bilder 1980-89”. PĂ„ baksidan: ”Matta pĂ„ matta pĂ„ matta – blĂ„a, bruna och röda fransar. 1985.”
Arkivinventeringen november 2007 (Manfred Mendosa och red. Amelie Rydqvist):
MM: Vad Àr det dÀr för nÄt? Kan SD gjort den? Hon mÄlade egna saker ocksÄ, förutom flÀckar till arkivet. Eller sÄ har nÄgon kanske provmÄlat fÀrg eller en pensel.

Dagens FlÀck, nr. 4257:

P hittade denna flÀck pÄ en fÀllstol för trÀdgÄrdsbruk i romersk stil som förvarats i förrÄd under vintern. NÄgonting frÄn en hylla med kemikalier (bilshampo och vax, naftalin, vÀxtnÀring, myrgift, smörjolja, linolja och liknande) har lÀckt och droppat ned pÄ stolen (som stÄtt lutad mot vÀggen under hyllan) och bildat en svÄrtydd, doftlös komposition.

rs_540
Fotodokumentation med muntlig redogörelse donerade till arkivet 17 april 1982 / MM.

Rapport 20 april 2002

Idag pÄ eftermiddagen lÀmnade jag kontoret och promenerade omkring pÄ stan och nere vid floden. Luften var frisk och det luktade blöt sten efter skyfallet i natt.

Jag hade pÄ mig min lÄrlÄnga rock i beige tÀtvÀvd bomull och snygga snörskor i mörkt skinn.

MÀnniskor gick över gatorna och pÄ trottoarerna. Dom tittade och höll i sina hundkoppel och pÄsar. Jag kÀnde inte igen nÄgon, samtliga var nya för mig (förutom en kanske som jag sÄg pÄ hÄll i stora korsningen vid bron, nÄgot bekant men det var sÄ lÄngt bort).

PĂ„ vĂ€gen hem köpte jag hĂ„rdost i en speceriaffĂ€r. Det verkar vĂ€ldigt trevligt att vara expedit i en sĂ„n affĂ€r – folk som kommer in och Ă€r intresserade och frĂ„gar, provsmakar och blir nöjda.

Gick lite lÀngs spÄren. DÀr var en massa gamla fjolÄrslöv som torkat upp och blÄste över fötterna som om det vore höst. Gick hela vÀgen hem sedan, förbi alla trÀdgÄrdarna.

t_540

MM: Det dÀr Àr ett fÀrdigtryckt tabellark. Vi hade dom pÄ kontoret för lÀnge sen. Jag har anvÀnt dom till allt möjligt, till anteckningar, teckningar och sÄ vidare. (Arkivinventeringen november 2007.)

Börja om 3, oktober 1976

16 oktober
Fördjupar mig i min gĂ€rning (alltsĂ„ FlĂ€ckarkivet) genom att ”fokusera” pĂ„ (”spontana”) konstellationer som uppstĂ„tt i utplacerandet av arkivet hĂ€r i huset. Idag noterade jag till exempel att en tabell jag stĂ€llde upp inom ramen för experiment nr. 34 1972 (i syfte att dokumentera graden av ytspridning av och fĂ€rgmĂ€ttnad i flĂ€ckar tillkomna genom att slĂ€ppa samma mĂ€ngd av samma vĂ€tska frĂ„n olika höjder (2, 6, 10, 14, 18, 22, 26, 30 och sĂ„ vidare upp till 244 centimeters höjd)), hamnat bredvid ett foto (förestĂ€llande en skyskrapa frĂ„n 1920-talet – klar himmel med nĂ„gra vita moln bakom och ovanför, smĂ„ smĂ„ mĂ€nniskor framför pĂ„ trottoaren) som pĂ„ grund av otillrĂ€cklig fixering börjat flĂ€ckas. Tabellen handlade eller skulle kunnat handla om flĂ€ckarna pĂ„ fotot just dĂ„, istĂ€llet för flĂ€ckarna frĂ„n experimentet. En gĂ„tfull stĂ€mning uppstod och det var som om det lĂ„g hemligheter i luften.

*

17 oktober
Att gÄ runt i arkivet pÄminner om:

1)
Att gÄ pÄ bio eftersom det Àr mÄnga bilder (motsvarande filmens bildrutor, motiv och scener) samt mycket text och tabeller (filmens ljud och dialog). Tillsammans bildar de nÄgot.

2)
Karneval. DĂ„ Ă€r ”alla” ute och ”allt” sker samtidigt.

3)
Att vara pÄ museum, vilket Àr en plats dÀr saker visas utspridda i rum. Precis som Arkivet Àr utspritt nu.

Gemensamt för ovan nÀmnda företeelser Àr att de (delvis) bygger pÄ rörelse i tid och/eller rörelse i rum (vilket Àr samma sak eftersom de förutsÀtter varandra.

*

18 oktober
Idag fann jag nio representationer av samma flĂ€ck – förutom originalet! FlĂ€cken rangerar under samtliga kataloger och flera underkataloger. Jag upptĂ€ckte det i morse nĂ€r jag tog ut mina gamla vilande smĂ„arkiv ”Geometrier” och ”Konstruktioner”. Jag ville se alla arkiven samtidigt.
sdstor
OrginalflÀck ur arkivet. Gjord av SD 10 Är 1984, för arkivets rÀkning.

Piano Nobile, 27 september 1971

Jag sitter uppe pÄ nÀtterna och ritar pÄ huset. Jag fÄr inte ihop det:

1)
Jag vill ha en vĂ„ning som Ă€r huvudsaklig. Jag vill att den skall ligga ovanför och vara upphöjd. Som att vara i ett torn nĂ€r jag jobbar med arkivet – jag kan inte tĂ€nka mig att jobba i nivĂ„ med marken.

2)
Jag vill inte ha nÄn vind. Som stÄr och blir varm och bortglömd.

3)
Jag vill inte ha en kÀllare/undervÄning som Àr rÄ och verkar frÀmmande eftersom jag inte vill vara dÀr.

4)
Jag vill ha tvÄ vÄningar.

5)
Jag vill inte ha nÄn entré i den huvudsakliga vÄningen.

6)
Jag vill sova pÄ den huvudsakliga vÄningen men inte pÄ samma vÄning som köket.

7)
Jag vill sova pÄ samma vÄning som vardagsrum/arbetsrum.

8)
Vardagsrummet och köket mÄste angrÀnsa.

9)
Hallen med huvudarkivet skall ligga pÄ den huvudsakliga vÄningen vid sovrummet.

10)
Entrén skall ligga i hallen med huvudarkivet och fÄr absolut inte ligga som nÄn slags otÀck bakdörr lÀngst ner i mark/kÀllarplan.

Hur skall jag undvika vind om huvudsakliga vÄningen Àr högst upp?
Hur skall jag kunna ha tvÄ vÄningar om ingen vÄning fÄr vara överst eller underst?
Hur skall jag komma in i huset om entrén inte kan vara pÄ huvudsakliga vÄningen (pÄ grund av sovrummet) och heller inte pÄ nedersta (pÄ grund av marken)?
Hur skall jag kunna ha bÄde sovrum och kök om dom inte kan samsas om vardagsrummet?

NÀr jag sover och drömmer gÄr jag runt i huset. DÄ Àr allt löst och mitt sovrum Àr perfekt.

Jag kanske fĂ„r rita tvĂ„ identiska vĂ„ningar med identiska rum, identiska entrĂ©er med mera. DĂ„ skulle jag kunna lĂ„tsas att köket ligger pĂ„ en annan vĂ„ning Ă€n dĂ€r jag sover (till exempel) – eftersom det Ă€r sant om det finns tvĂ„ kök och tvĂ„ sovrum. MĂ„nga motstridigheter Ă„terstĂ„r förstĂ„s.

brev2

3 september 1978.
Rektanglarna Àr sÄ vÀlformade: nÄgon har skurit varje sida pÄ hörnen för sig, med skalpellspetsen i ett exakt tryck mot vinkeln.

NÅGON TÄNKER PÅ MIG! 31 augusti 1978.

Min bÀsta hemkomst!: Bland tidningar och post som kommit dÄ jag var pÄ semesterön lÄg ett platt fyrkantigt paket, cirka 22X22 cm! Paketpappret var brunrandigt, vikt pÄ ett disciplinerat vis och sammanhÄllet av blÄ tejp. Mitt namn och min adress skrivna med skrivmaskin pÄ en rutig fyrkantig liten papperslapp, fasttejpad pÄ paketet i hörnen.

Innanför var ytterligare ett paket, rött med röda prickar och en annan vitrandig tejp. Papperet var lite begagnat och lappat med smÄ smÄ tejpbitar.
Innanför var ett till paket – svart och vitrandigt papper tejpat med gulgrönrandig tejp.
Sen kom ett paket med vitt silkespapper som kĂ€ndes lent och ”mĂ€nniskolikt” att ta i. Tejpen som satt pĂ„ var svart.

Innanför var tvÄ kartongbitar och innanför dom kartongbitarna var tvÄ kartongbitar till med rektangulÀra utskurna hÄl i mitten cirka 5X7,5 cm (som nÀr knivar skall smugglas in i fÀngelse i en tjock bok, bibel eller annat fromt/seriöst). I hÄlet lÄg ett etui!!!

Etuiet Àr gult, nytt och tomt. Det Àr platt som ett kuvert och har ett fack. Det har en glatt yta och Àr mycket vackert. Jag Àlskar att hÄlla det i handen och titta pÄ det i ljuset. Jag gÄr omkring med det i fickan. Jag tÀnker pÄ det hela tiden.

Paketet saknade mystiskt bÄde avsÀndare och brev! Men det geometriska temat pÄ inslagningen, det typiska handlaget och kombinationerna, det faktum att paketet innehöll ett etui samt etuiets sÀrskilda beskaffenhet pekar otvetydigt i en riktning.

Jag har varit mycket upprymd med mera! Jag har berÀttat om paketet och etuiet för alla!

brevet

FÄr mig att tÀnka pÄ flÀckar:
– hemliga saker.
– halvgenomskinliga saker.
– nĂ€r nĂ„n tĂ€nker pĂ„ mig och jag inte vet vem det Ă€r.

Börja om 2. Oktober 1976

12 oktober
Jag har tagit ut allt flĂ€ckarkivmaterial ur arkivskĂ„pen och lagt ut det pĂ„ golvet och möblerna över hela huset för att fĂ„ ”kĂ€nsla” för och ”vĂ€dra” arkivet/projektet. Det har tagit hela dan.

13 oktober
Idag har jag klivit runt i vita bomullsstrumpor bland allt. Det Ă€r spĂ€nnande! Mycket av materialet har aldrig ”mötts” förut. Men nu ”möts” det eftersom det hamnade ganska mycket huller om buller nĂ€r jag placerade ut det (det blev sĂ„ nĂ€r jag försökte göra sĂ„ jag kunde se allting samtidigt). Den katalogisering jag tillĂ€mpar för arkivet Ă€r dĂ€rför tillfĂ€lligt tagen ur bruk.

Arkivet Àr annars fördelat i kataloger och/eller underkataloger enligt följande:

1) Kronologiska Listan (KL)
HĂ€r Ă€r samtligt material listat efter det datum (Ă€ven tidpunkt om viktigt) dĂ„ det införlivats i arkivet. Listan hĂ€nvisar till var och i vilken katalog + underkatalog i arkivet materialet stĂ„r att finna. KL Ă€r sĂ„ledes en linjĂ€r tidsaxel över projektet. KL Ă€r Ă€ven ett slags synopsis (tillkommet i efterhand = ”baklĂ€ngessynopsis”).

2) Bild (B)
– riktiga flĂ€ckar (original)
– konstgjorda/simulerade flĂ€ckar
– experimentflĂ€ckar
– dokumenterade flĂ€ckar, alla ovan nĂ€mnda typer (fotograferade, kopierade, faksimil, avtecknade + text och dylikt)
– teckningar (diverse motiv. BĂ„de mĂ„larfĂ€rg, blyerts med mera)
– mĂ„lningar

3) Texter (Tx)
– rapporter
– anteckningar, diverse (Ă€ven journaler, ”dagböcker”)
– analyser och spörsmĂ„l
– utkast till traktat
– brev, kopior och original
– intervjuer (korrespondens, ljudband och/eller transkriptioner)

4) Experiment (E)

Systemet Àr komplicerat. För till exempel sÄ mÄste experiment redovisas i samtliga 4 kataloger: KL, B, Tx och E, vilket medför dubbel- eller mÄngdubbelredovisning. Eventuellt kunde E-katalogen bortrationaliseras till förmÄn för förenkling?

Under en period arbetade jag ofta med tabeller (staplar i olika fÀrger) som verktyg. Jag har övervÀgt att ge tabeller (Tb) en egen katalog, de Àr ju bÄde bild och text och hamnar dÀrför utan undantag i minst tvÄ kataloger. Med Tb-katalog behöver mÄnga tabeller bara redovisas en gÄng. DÀremot blir det en extra katalog att ta hand om vilket medför merarbete.
Det var tanken pĂ„ en Tb-katalog som gjorde att jag döpte text-katalogen till Tx – inte bara T – sĂ„ det skulle finnas plats för flera kataloger som börjar pĂ„ T.

sc_031

Arkivinventering med Manfred Mendosa och Amelie Rydqvist, november 2007:
MM: Ja sÄdÀr blev det nÀr jag skulle fÄ igÄng en blÀckpenna 1997. Det dÀr Àr inget orginal utan en kopierad uppförstoring.

Rapport 14 augusti 1978

Paus i arbetet idag, det Ă€r mycket varmt. Y, L och jag cyklade hem till mig och satt i trĂ€dgĂ„rden i skuggan mellan vĂ€stgaveln och trĂ€den i vĂ€ster och Ă„t kall lunch och drack kall öl vid runda utebordet. Y var för varmt klĂ€dd med drĂ€kt men vi hittade tunna slacks och grönrutig sommarskjorta pĂ„ övervĂ„ningen Ă„t henne. Skjortan var för stor men passade Ă€ndĂ„ pĂ„ nĂ„t vis. Ärmarna föll bra mot överarmarna och fĂ€rgen klĂ€dde.

L hade pÄ sig panamahatt. Han hade fÄtt den i present hoprullad i ett rör! Hatten bryts inte sönder i röret eftersom den tydligen Àr gjord av papper (mjukt/elastiskt?)!! SvÄrt att ana nÀr man hÄller i hatten. Jag skulle trott att det Àr nÄt slags blad den Àr gjord av, typ lÄngt vietnamesiskt grÀs. Pappret Àr antagligen behandlat pÄ nÄt sÀtt, kanske vaxat?

Y berĂ€ttade att hennes trasmatta hemma – den med mönster i skĂ€rt, grönt, blĂ„grönt (turkost), gult, gulbrunt och blekt svart – ocksĂ„ Ă€r gjord av papper! Den mĂ„ste absolut vara behandlad.
(Efter lunchen gick vi in för att kontrollera om trasmattan i mitt kök Àr en pappersmatta men det Àr den inte, den Àr vÀvd av plastband.)

Y vet inte varifrÄn mattan kommer eftersom den liksom Ls hatt Àr en present.
Ls hatt har troligtvis nÄgonting med Panama att göra. Antingen:
1) görs den i Panama.
2) Àr panama-tradition.
3) eller sÄ Àr den gjord för att brukas sÀrskilt i Panama.

L har fÄtt sin hatt av C. Y minns inte vem hon fÄtt mattan av. NÀsta gÄng vi Àr hos Y skall L ta med sig hatten sÄ vi kan jÀmföra hatten och mattan.

PÄ eftermiddagen stannade vi kvar i trÀdgÄrden. Y byggde torn av pinnar och askar pÄ trÀdgÄrdsbordet medan L och jag tittade. Vi sÄg Àven över tomten och pratade om hur det skulle vara att ha en pool och var den skulle ligga.

Nu pÄ kvÀllen nÀr jag skulle skÀra korv till en smörgÄs upptÀckte jag att korvskinnet nog ocksÄ Àr gjort av papper, det gÄr att riva pÄ samma sÀtt.

vassaUr arkivet med bifogad anteckning: ”Det hĂ€r blev nĂ€r jag skulle rita hemma och jag inte kunde hitta pennvĂ€ssare eller vass kniv sĂ„ jag fick skĂ€rpa blyertspennan genom att dra/rulla den mot papper. Mendosa -85”

Börja om, september/oktober 1976

25 september
HĂ„rda motgĂ„ngar – arbetet backar! Flera mĂ„naders slit med utkast till ”FlĂ€ckTraktat” har gett sĂ„ lite/varit kontraproduktivt: en tunn broschyr, lika banal som renons pĂ„ relevanta sammanhang. Alla ystra, okuvade tankeförlopp som Ă€ger/har Ă€gt/skulle ha kunnat Ă€ga rum i detta forskningsprojekt bara dör nĂ€r jag försöker beskriva/systematisera dom. De spĂ€nnande, mĂ„ngbottnade slutsatser jag dragit plattas till och görs om intet. Det som kan fortsĂ€tta stannar och det som Ă€r öppet stĂ€ngs till = motsatsen till vad jag vill Ă„stadkomma. Bara att börja om.

28 september
Jag vet inte hur jag skall börja om.

2 oktober
Kanske Àr det en frÄga om metod?

3 oktober
Idag orkade jag inte tÀnka pÄ att börja om ens. Gick till jobbet bara. Plockade med papper , gjorde en plan, lade upp ritningar, ordnade med stÀmplar.

lmp13

Blyertsteckning ur FlĂ€ckarkivet. PĂ„ baksidan: ”StrĂ„k och mer ifyllt parti, MM 2005”

GrÀva land del 2, 14 juli 1973

Det Ă€r tungt att grĂ€va land! Inte bara att pĂ„ta lite i jorden och skyffla runt – landgrĂ€vning krĂ€ver mer! Först skall man trycka ner spaden i marken och sedan ”skĂ€ra” grĂ€s-/vĂ€xtmattan i en rektangulĂ€r kaka som man vĂ€nder upp för att hacka loss jorden frĂ„n. VĂ€xt-/grĂ€slagret kastas pĂ„ kompost, jorden förblir i landet.

Jag hade kunnat vĂ€nta med landet till hösten. DĂ„ vĂ€nder man bara kakorna och lĂ„ter dom ligga till vĂ„ren. Detta underlĂ€ttar separationen av jord och vĂ€xt-/grĂ€slager vilket sker innan sĂ„dd, i mars april nĂ„n gĂ„ng. GrĂ€vs landet pĂ„ hösten undviker man Ă€ven att ogrĂ€s etablerar sig innan nĂ„t annat gör det. BR berĂ€ttade och instruerade precis i telefon, han har grĂ€vt land ett par gĂ„nger. Han pĂ„pekade att det Ă€r för sent pĂ„ Ă„ret att sĂ„ nu, inget hinner komma upp innan hösten. Nu fĂ„r jag sĂ€tta sĂ„nt som redan vuxit till sig i kruka – persilja och dill – samt noga hĂ„lla efter ogrĂ€s. L och C skall ge mig vinbĂ€rsskott att plantera ocksĂ„.

Kompost har jag ”anlagt” mot muren i södra tomtgrĂ€nsen, nedanför och cirka tolv meter öster om landets östra kant – alltsĂ„ om man drar en linje frĂ„n kanten ner till muren och sen tolv meter österut lĂ€ngs muren (raka vĂ€gen blir ju avstĂ„ndet = hypotenusan men den har jag inte mĂ€tt/rĂ€knat ut). ”AnlĂ€ggningen” bestĂ„r av en hög med grĂ€s/vĂ€xter frĂ„n det uppgrĂ€vda.

Vilar ett tag nu i fÀllsolstol utanför köksdörren med svag, isad lemonad. Handflatorna brÀnner och jag har trÀningsvÀrk frÄn igÄr.

exp324d_540

Ur arkivet med bifogad anteckning:
”FlĂ€ckexperiment no. 324, juni 1973. I detta experiment har jag doppat höger pekfinger i fĂ€rgad vĂ€tska och tryckt det snabbt mot ritfilm (= icke sugande). Jag har gjort det 15 gĂ„nger pĂ„ exakt samma sĂ€tt. Intressant att flĂ€ckarna torkar till sĂ„ olika.
Tio av flĂ€ckarna har fĂ„tt en ”biflĂ€ck” ovanför sin övre kant – en skvĂ€ttning som blir nĂ€r fingret lyfts. Vad avgör att skvĂ€ttandet intrĂ€ffar? Kan det ha med min puls att göra? Att hjĂ€rtslag ofta slĂ„r mot fingertoppen just nĂ€r fingret lyfts, och dĂ„ skickar ivĂ€g en extradroppe? Fingertoppen Ă€r sĂ€kert pulskĂ€nsligt eftersom blodet vĂ€nder Ă„ter till hjĂ€rtat hĂ€r. Varför slĂ„r pulsen till ofta nĂ€r fingret lyfts? Är det anspĂ€nning inför prestationen eller en (blixtsnabb) retroaktiv reaktion?”

GrÀva land, 13 juli 1973.

En lĂ„ng beslutsprocess om var trĂ€dgĂ„rdslandet skall ligga Ă€r över! – jag Ă€r i full fĂ€rd med att grĂ€va ner det i tomtens sydvĂ€stra hörn! Flera parametrar gav att jag till slut valde denna plats:

1)
Bra ljusförhÄllanden. DÀr Àr ett slÀpp i skuggan frÄn trÀden kring tomten pÄ grund av glapp i trÀdraden, bÄde mot söder och mot vÀster ( trÀd har gallrats ut vid nÄgot tillfÀlle, tvÄ mot söder, tvÄ mot vÀster = fyra trÀd sammanlagt). Sol stora delar av dagen alltsÄ.

2)
Det kĂ€nns naturligt att det som skall odlas Ă€r placerat sĂ„ lĂ„ngt bort frĂ„n gatorna som möjligt = sydvĂ€stra hörnet – eftersom det som skall odlas liknar eller ”Ă€r av” ”natur”.
(Gatorna ligger norr och öster om tomten och korsar varandra i det nordöstra hörnet. Skulle man av nĂ„gon anledning vilja förknippa potatis, morötter etcetera med infrastruktur, bilar etcetera vore det nordöstra hörnet – diagonalt frĂ„n det hörn jag valt – rĂ€tt plats för trĂ€dgĂ„rdsland.)

3)
SydvÀstra hörnet Àr trevligt. Undanskymt frÄn vÀgen men med viss grannkontakt. Man kan vinka lite till varandra över vÀxter, komposthögar, staket, förbi trÀd. Höra sig för om saker, fÄ rÄd och annat. Det var i detta hörn jag kom i kontakt med grannen vars tax jag gÄr ut med ibland.

4)
VÀgen frÄn huset till landet Àr bra:
* man gÄr en ganska lÄng bit och fÄr bÄde röra pÄ sig och andas trÀdgÄrdsluft.
* automatisk tomtinspektion – man kan till exempel kontrollera om nĂ„t hĂ€nt eller ramlat pĂ„ tomten, om djur lĂ€mnat spĂ„r efter sig.
* man anvÀnder tomten. LÄg landet nÀra huset kanske jag aldrig skulle röra mig pÄ övriga tomten vilken dÄ vore obrukad och frÀmmande för mig.

5)
Huset ser extra fint ut pĂ„ lĂ„ngt hĂ„ll. Ibland fantiserar jag om vem som bor i det nĂ€r jag Ă€r nere i sydvĂ€stra hörnet – att det Ă€r nĂ„gon annan Ă€n jag, eller en annan jag som kanske gĂ„r omkring dĂ€rinne i köket med gardiner vid öppna fönster, sjunger och steker plĂ€ttar.

6)
PÄ platsen har tidigare legat ett trÀdgÄrdsland. Detta:
* gör det lÀttare att grÀva, kanske för jorden redan varit uppluckrad en gÄng.
* kan vara ett tecken pÄ / talar för att det Àr ett bra stÀlle att odla pÄ.

karta01_540

Ur arkivet: Karta över nedgrÀvda saker. Gjord av  SD och SV nÀr dom var hos mig 1982 och lekte och grÀvde ner saker pÄ tomten. / MM.

24 april 1983

FÄr mig att tÀnka pÄ flÀckar:
* brus och sÄnt som Àr inexakt
* sÄnt som Àr diffust
* grÄskalor.
p_011Arkivinventering i november 2007 (med Manfred Mendosa och Amelie Rydqvist).
MM: Det dĂ€r Ă€r en teckning frĂ„n 1983 – ”Pyramid för hand” – gjord av SD 9 Ă„r nĂ€r jag passade henne och SV och vi ritade tillsammans pĂ„ temat geometri.

27 mars 1987

HÄller pÄ att brodera en flÀck!
Det var Y (eller F eller nĂ„n) som besökte nĂ€r jag lĂ„g hĂ€r. Jag ville varken hĂ€lsa, prata eller titta dit. Den som var hĂ€r radade upp upp silkesgarn för brodyr – den ena fĂ€rgen efter den andra – pĂ„ tĂ€cket bredvid mina ben som lĂ„g och var slappa. Sneglade lite utan att lĂ„tsas om nĂ„t.

Sen blev jag lÀmnad ensam och kunde titta ordentligt. Garnet skimrade och lÄg loopat i knippen.  FÀrgerna Àr: olika beiga toner, olika grÄa toner, flera bruna toner och nÄgra grÄaktiga eller beigeaktiga fÀrger som vÀlter över i gult, ockra samt grönbrunt.

NÄlar fanns bifogade liksom ett grovt kvadratiskt tyg att brodera pÄ.
Jag har satt igÄng med en brodyrtranskription av en av de flÀckar jag bad H göra för jÀttelÀnge sen som jag tycker uttrycker extra mycket.

*

duk02540

š

Teckning ur arkivet, pĂ„ baksidan: ”PĂ„ bordet i bersĂ„n 1978 / MM.”

15 juni 1973
Dags att fatta ett beslut om det hÀr med grÀset. Ligger vaken nu och tÀnker pÄ det.

*

16 juni 1973
Somnade igĂ„r innan jag tĂ€nkt klart. Det Ă€r framför allt det hĂ€r med kanterna som gör det svĂ„rt – hur man gör med grĂ€set mot staketet: om man skall sluta klippa kort
innan staketet (fast dÄ blir det lite oklippt grÀsludd kvar) eller ta ett C-C mÄtt under staketet sÄ man möter upp med grannens grÀsmatta (hur nu grannen gör?), eller om det till och med kan vara sÄ att man lÀmnar en remsa högt grÀs som löper lÀngs staketet (för att understryka och/eller dölja staketet och tomtgrÀnsen och/eller undvika problemet), hur bred i sÄ fall? Jag vet inte. Ligger vaken hÀr och tÀnker pÄ det.

*

Rapport 17 juni 1973
Sov bara tre och en halv timme, sen var det möte pÄ bygget. Vi fattade en del konstruktiva beslut som rörde framför allt avsÀttningar och genomföringar som kommit i konflikt med invÀndiga glaspartier som dykt upp, redan tillverkade och tyvÀrr platsspecifika.
Mötte upp med Y och F för tidig lunch.
Eftermiddag pÄ kontoret med ritningar att revidera.

Hemma nu med med byggdamm och soppa till middag. Vadar runt i grĂ€set pĂ„ tomten för att ”kĂ€nna in” rĂ€tt lösning för grĂ€s mot staket. Panorerar med blicken frĂ„n olika punkter och kisar mot staketen för att förestĂ€lla mig olika varianter.

*

Rapport lördag 18 juni 1973
Idag hade jag kalas i trĂ€dgĂ„rden, det första av kanske mĂ„nga. Ordnade med dricka i ”köket” (som inte alls Ă€r klart) och tittade genom fönstret pĂ„ gĂ€sterna som stod med grĂ€set upp till höfterna, Ă„t bĂ€rtĂ„rta frĂ„n assietter i brösthöjd och pratade med sommarstĂ€mning.

*

Söndag 19 juni 1973
Nu Ă€r det bestĂ€mt! L, C, TC och jag blev kvar med cavan igĂ„r nĂ€r dom andra gĂ„tt och diskuterade saken. Vi skall göra som ”rum” eller ”flĂ€ckar” av kortklippt grĂ€smatta i det höga grĂ€set, sammankopplade med smala passager! Vi nickade och skĂ„lade nĂ€r vi kom pĂ„ det.

Nu slipper jag förhĂ„lla mig till kanter och jag slipper klippa sĂ„ mycket. Det Ă€r bra ocksĂ„ för rummen kan förĂ€ndras och vara olika i antal och trĂ€dgĂ„rden pĂ„ sĂ„ vis vara ”rörlig”. I motsats till huset som Ă€r statiskt.

pennbyte2

Teckning med pennbyte frÄn 1973.

14 maj 1985

Dom eftersöker en byggnad med tydliga zoner och rena avslut.

*

25 maj 1985

Y och jag har stÀngt in oss i ett av dom mindre grupprummen och diskuterar byggnaden som skum. (Skum bestÄr av gas- eller luftenheter Ätskilda av tunna vÀtskehinnor. Bildas dÄ gas eller luft inblandas i lösningar som innehÄller skumbildande Àmnen. Vi tÀnker att det kan vara rent, tydligt och
samtidigt fluffigt? Vi vet inte riktigt vad vi menar. Man passerar genom det och sĂ„ fastnar det pĂ„ klĂ€derna? Eller att allt Ă€r i luften över hela vĂ€rlden – att det sprider sig?

*

28 maj

Bjudning hos L för att fira den nya vÀggen som Àr klar. L har arrangerat diabildsvisning pÄ den för att demonstrera hur slÀt och vit den Àr. L skyfflar och vÀnder med bilderna. Vi sitter och vÀntar i soffa och fÄtöljer. Jag sitter bredvid C pÄ tegeltrappsteget ut till trÀdgÄrden. DÀr Àr det skymning och pionerna knoppar nÀra fönstret. L sÀger nu blir det blandat.

Bilder pÄ huset frÄn 70-talet, nÀr det byggdes. Köket installeras, C i trÀdgÄrden med rÀfsan och fruktrÀd, barn och uppblÄsbar bassÀng, L under motorhuven i badbyxor, vintersemester vid sjön, nÄt frÄn kontoret, landskap och byggnader, sommar vid huset som vi hyrde för lÀnge sen. Bild pÄ hur vi stÄr över nÄt dÀr pÄ stranden och koncentrerar oss, jag Àr lÀngst till höger i bild och pekar in mot mitten med öppen mun. Grillrök, majskolvar och bruna ryggar.

H och jag som dansar med mina armar om henne, fast horisontellt för dian Àr felvriden. H i solstol med fötterna pÄ en randig badboll, hon ler ut ur bild. H som skalar potatis och man ser mina ben vid hennes hÄr och axel.

g06261Odaterad, osignerad, onumrerad, okommenterad bild ur arkivet.

M.

Det har dröjt men hĂ€r Ă€r det Ă€ntligen! TyvĂ€rr glömde jag det i ett fönsterbrĂ€de över sommaren och solen har torkat ut det totalt! Det dammar och pulveriseras nĂ€r man rör vid det. Det dĂ€r gröna lĂ€dret som var sĂ„ smidigt och följsamt! Det strĂ€va sidenfodret! Är du försiktig kan du i alla fall ha det kvar att titta pĂ„ (Ă€ven om det inte gĂ„r att anvĂ€nda) – kanske i bokhyllan i facket i brösthöjd dĂ€r skĂ„larna frĂ„n Mexico stĂ„r handmĂ„lade i dunklet.

H. 29 augusti 1967

flack2017Ur arkivet: flÀck nr. 2017.

27 April 1985

StadskĂ€rnan skall regenereras och förnyas enligt nya beslut. Riktlinjer, mĂ„lsĂ€ttningar och bevekelsegrunder presenteras i en skrift kallad Ӂterbeskrivning av VĂ„r Stad”. Jag har den hĂ€r. Jag lĂ€ser att: allmĂ€n upprustning av det befintliga byggnadsbestĂ„ndet skall genomföras genom bland annat: omputsning i milda fĂ€rger och nya entrĂ©situationer. DĂ„liga hus skall rivas och ersĂ€ttas med parker eller nybyggnation som bryter av i skala och material: fler vĂ„ningar (Ă€n tidigare); glas, betong och rostfritt stĂ„l.

VÄrt kontor har fÄtt i uppdrag att skissa förslag och blivit anvisade plats: en av de rÀtt sÄ kvadratiska tomterna som ligger norr om Centralstationen. (Kanske blir det ytterligare en tomt senare, den lÄngsmala som ligger vÀster om Centralstationen lÀngs spÄren.)

Y och jag som nyss avslutat ett projekt har blivit tilldelade uppgiften. Vi har fÄtt direktiv om att rita en hög byggnad med effektiva kommunikationsytor och flexibel planlösning. Imorgon skall vi gÄ igenom allt och sÀtta igÄng. Idag har vi stÀdat med mera som förberedelse: borstat borden, samlat koppar, kastat papper, sorterat in i ritningsarkivet.

anl5405

Odaterad ritning ur arkivet, pĂ„ baksidan: ”AnlĂ€ggning / MM.”

Semesterrapport 1978

*

24 augusti:
Semester nu. Kom fram sent pÄ kvÀllen nÀr det blivit mörkt. Huset Àr trevligt och har fÄ möbler. Golven Àr av nÄgon sorts slÀt enfÀrgad sten. Imorgon skall jag proviantera.

*

25 augusti:
I morse vaknade jag av mig sjÀlv och gick genast ner pÄ stranden. Sanden hade en skorpa som jag stack i med spetsig pinne sÄ den bröts i vassa flak. Letade fynd med mera och vadade runt en stund med vattnet till knÀna och uppdragna byxben. Bottnen var hÄrt rÀfflad och jag drog pinnen mot rÀfflorna sÄ sanden bolmade upp som rök.

Sedan gick jag till byn för att handla. AffÀren ligger i ett rosa stenhus i en Y-korsning som (nÀstan) bildar ett litet torg pÄ grund av breda trottoarer och minimala körbanor. TÀnkte pÄ hur det skulle vara om nÄn jag kÀnner kom gÄende, det vore en överraskning! Började titta extra pÄ alla som passerade och var dÀr.

PÄ tillbakavÀgen tog jag skjuts av en senapsfÀrgad bil med tunn kaross och vit-grÄ plastsÀten.

*

26 augusti:
Har blivit tilltalad av en kvinna eller dam med diagonala draperingar över framsidan pÄ baddrÀkten. Hon var hÀr pÄ stranden. Jag hade hatt mot solen, skjorta med uppkavlade Àrmar och ljusa lÄngbyxor, ocksÄ uppkavlade.

Stranden Àr 250 meter lÄng och cirka 35 meter djup. Bakom och ovanför reser sig berget som fond.
Nu ligger jag vaken och tÀnker pÄ trÀdgÄrdslandet hemma som behöver rensas och kupas.

*

27 augusti:
Idag har jag suttit i skuggan av berget utanför huset, vid det lilla utebordet med gul laminatskiva. Det har varit mycket hett och inga mÀnniskor synts till. Spanade efter rörelse pÄ klippvÀggen bakom, om djur skulle vara dÀr.
Nu pÄ kvÀllen Àr det svalare, har samlat brÀdor pÄ stranden och lagt i trave som en bÀnk att sitta pÄ nÄgra meter frÄn vattenbrynet.

*

28 augusti:
Damen var pÄ stranden idag, hon bor precis bakom klippudden i norr. Vi satt vid utebordet ett tag, spelade tvÄmanspoker och drack calva. Damen spelade vasst, kisade över korten i hÀnderna mot havet.

Hon berĂ€ttade om bergen pĂ„ ön. DĂ€ruppe vĂ€xer trĂ€d som heter stenek. Dom blir 20-27 meter höga, har mörk fĂ„rad bark och lĂ€deraktiga blad som bara fĂ€lls vartannat eller vart tredje Ă„r. Hon sa att bergsvĂ€garna Ă€r mörka under deras vĂ€ldiga kronor – att man fĂ„r akta sig för mötande trafik.
Jag berÀttade att jag tÀnkt pÄ klippvÀggen, om nÄgot kanske rör sig dÀr.

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………


23 april 1972

SÄnt som fÄr mig att tÀnka pÄ flÀckar:
* Ă„nga
* högar
* pölar och gyttja
* gropar
* sÄnt som sköljts/drivit/blÄst ihop
* avlagringar

konstr02

Bild ur arkivmappen ”Konstruktioner 1965-70”. PĂ„ baksidan antecknat: ”173-523/MM -69”

Juni 1976:

(Anteckning frĂ„n arbetet med ”FlĂ€ckmannens Funderingar”, ur hĂ€fte med allmĂ€nna reflexioner.)

Ӂnej! Vad har hĂ€nt hĂ€r – nu har det kommit en flĂ€ck pĂ„ mina byxor”:

Att det inte bara kan ”komma” en flĂ€ck pĂ„ byxorna vet vi sjĂ€lvklart. NĂ„gonting hĂ€nder som gör att tvĂ„ eller flera substanser/ting kolliderar/sammanstrĂ„lar. Detta kan resultera i flera saker, bland annat flĂ€ck.
Motsatsen (eller vad man skall kalla det) gÀller förstÄs ocksÄ: om frÄnvaro av nÄgot föreligger dÀr det borde finnas kan flÀck uppstÄ. Exempel: om grÀset pÄ en liten yta i en större yta saknar nÄgot livsnödvÀndigt dör grÀset dÀr. Det blir en flÀck (den lilla ytan) i grÀset (den större ytan).

FlÀcken innehÄller egentligen all information om sitt eget tillkomstförlopp (?). Men eftersom vi saknar adekvata instrument/metoder att tillrÀckligt utreda flÀcken, kan vi aldrig veta exakt hur förloppet löpt. Vi kan konstatera att flÀcken Àr pÄ byxan och avgöra att den kanske spillts, smetats dit eller annat.
Vi kan INTE utlÀsa att nÄgon passerade en dörröppning med full mattallrik i handen, blev överraskad av plötsligt uppdykande hund runt hörnet = fick vÀja sÄ höga klacken hamnade snett pÄ tröskeln = stapplade till = viss mÀngd blomkÄlspuré eller dylikt kastades av tallriken i viss hastighet, vinkel, bÄge och trÀffade byxan (som kanske/sannolikt ocksÄ kom och mötte upp) = flÀcken. HÀr kommer vi till korta.

Exempelsituation om vi vore bÀttre rustade att tolka omvÀrlden hÀrvidlag:
A: Vad har intrÀffat hÀr? (Tittar. Ser blod överallt.)
B: Ett mord kanske. (Sannolikhetskalkyl.)
A: Ja titta hÀr. (Undersöker flÀckar.)
B: Faktiskt ett mord. Med kniv.  (Analys av flÀckar + kartlÀggning av mord.)
A: Ja, förövaren har …  (Forts.)

lappstift540

Simulering (flÀckförsök nr. 872: smet mellan tvÄ halvtransparenta papper), mars 1973 / MM.

27 maj 1973.

Idag lördag fick jag hjĂ€lp av L att baxa borden pĂ„ plats. Jag har varit spĂ€nd hela veckan:Â â€Ă€ntligen skall det bli av”.

Beskrivning och placering av de tre borden:

* LÄngbordet med en skiva pÄ 370 X 80 centimeter och en höjd pÄ 65 har vi stÀllt precis som jag planerat (ritat och byggt) lÀngs norra vÀggen mellan dörröppningarna (passar perfekt). PÄ detta bord skall jag göra flÀckar, skriva samt lÀgga ut forskningsmaterial att analysera och dra slutsatser om och av.

* En bit ut i rummet, parallellt med lÄngbordet stÄr soffan placerad sÄ det bildas en (arbets-)korridor mellan de bÀgge möblerna (Ls utmÀrkta idé), cirka en meter bred. Framför soffan stÄr storbordet. Detta bord Àr 160 X 160 centimeter, 40 högt. HÀr kan man ha saker liggande att tÀnka pÄ och fundera över. Antingen stÄr man vid/runt bordet och tittar ner med god överblick, eller sÄ sitter man i soffan och kontemplerar.
Kommer besök som vill samlas kring soffan Àr det lÀtt att plocka undan (i de utmÀrkta arkivskÄpen som Àr precis tillhands). SÄ kan man stÀlla dit glas, skÄlar, fat med tilltugg och sÄ vidare.

* Bord 3 stÄr vid fönstret mitt för ingÄngen till köket med en distans pÄ cirka tvÄ och en halv meter. Bordet Àr 70 centimeter högt och gÄr att anpassa i storlek. Lilla storleken Àr: runt bord 110 centimeter i diameter. Stora storleken Àr: att man lÀgger i en ilÀggsskiva som Àr 70 centimeter bred = ett rakt bord med runda Àndar. Vid detta bord kan man ha böcker uppslagna, lÄta aktuella anteckningar och tidningar ligga, hÄlla nÄgra olika högar och ÀndÄ fÄ plats att Àta nÄgonstans. Ett alltiallo-bord.

(Sen kommer jag förstÄs ha ett bord i köket ocksÄ.)

Nu stĂ„r L med borrmaskinen i hand borta i ”arbetskorridoren” och förbereder monteringen av hyll/förvaringsanlĂ€ggningen! Jag ”kĂ€nner in” borden:
* hur dom
”kĂ€nns” i rummet,
* vilka vyer som skapas vid olika positioner,
* hur och var jag kommer vilja slÄ mig ner.
LÄtsashÀmtar och lÄtsaspositionerar rit och skriv (medmera) material vid vÀggarna dÀr förvaringen snart Àr.

Anteckning frĂ„n arbetet med ”FlĂ€ckmannens Funderingar”, juni 1976:

Vidareutveckling av flÀckdefinition/försök till flÀckaxiom:

*FlÀckar Àr bevisen pÄ samt spÄr och  resultat av icke slumpmÀssiga hÀndelser, skeenden och företeelser.
FlÀcken vittnar om dessa och dessa vittnar om flÀcken. Faktiska orsakssamband svÄra eller kanske omöjliga att omfatta med förstÄndet.

I marginalen antecknat (reds anm. juni 2009):
Inkongruenser Àr livets kitt?
Viktigt att det inte blir för mÄnga ad hocs? Det Àr oseriöst?

Arkivinventering november 2007:

MM: Den hÀr gjorde SD (7 Är 1981) nÀr jag passade henne och bad henne mÄla sÄ det inte skulle likna nÄt.

sdrod540

13 September 1971

I tisdags gjorde jag en minutiös undersökning av tomten genom att vada fram och tillbaka i höggrÀset tills jag varit överallt och iakttagit allt = enmansskallgÄng. Det tog ungefÀr 45 minuter. Hittade flera intressanta ledtrÄdar, bland annat ett omrÄde nÀra staketet i sydvÀst som kan ha tjÀnat som trÀdgÄrdsland. Kompakt jord i rektangulÀr form (cirka 6,5 X 4,5 meter) inramad av liggande plank pÄ högkant. Det höga grÀset Àr inte etablerat dÀr som pÄ övriga tomten. En tunn vÀxt med grÄ delar som hakar i klÀderna ligger över som ett nÀt, men ett glest nÀt sÄ det sticker upp andra vÀxter igenom: förutom ekskott (som jag kÀnner igen) gröna smÄplantor som jag inte vet vad det Àr. Kanske jordgubbar?! Drog upp alla ekarna, ville genast börja grÀva.

TĂ€nker mycket pĂ„ hur huset skall stĂ„. LĂ€mpligast vore om merparten av tomten lĂ„g i söder = huset i norr med kortsidorna i öst – vĂ€stlig riktning. Dels för att det Ă€r trevligt med södervĂ€nd tomt, dels för att huset skall utgöra en fortifikation mot den nedsĂ€nkta gatan i norr. Denna placering genererar dock en konflikt:

1) Jag vill inte ha morgonsol i sovrummet sÄ det mÄste ligga i vÀster.
2) Jag har alltid önskat mig ett kök med kvÀllssol sÄ det mÄste ocksÄ ligga i vÀster.
3) Kök och sovrum fÄr absolut inte vara angrÀnsande, helst inte ens ligga nÀra = rummen kan inte dela vÀstra gaveln.

Konflikten löses om huset vrids nittio grader sĂ„ gavlarna hamnar i norr och söder – under förutsĂ€ttning dĂ„ att man inte har nĂ„got östfönster i sovrummet. Vilket ger upphov till en annan/ny konflikt för dĂ„ blir tomten konstig: som tvĂ„ korridorer bara pĂ„ varsin lĂ„ngsida huset eftersom tomten liksom huset Ă€r lĂ„ngsmalt med kortsidorna i norr och söder.

dukhela

Odaterad blyertsteckning ur arkivet.

19 april 1979

Idag Àr det fotografering pÄ jobbet. VÄra portrÀtt skall tas och en gruppbild arrangeras. En riktig fotograf kommer för att göra det efter lunch med mellanformat och reflektorer, fjÀrrutlösare och polaroidplÄtar, blixtar pÄ stativ av och anvisningar om att hÄlla huvudet i vinkel. Fotograferingen kommer ske i stora grupprummet som Àr förberett, det vill sÀga att golvet Àr frilagt med möblerna uppstuvade mot bakre vÀggen.

Jag gick upp extra tidigt i morse för att bestÀmma klÀder och hÄr. TÀnk att portrÀttet ska gÀlla i mÄnga Är, kanske decennier! KlÀder och hÄr borde vara en median alternativt ett typvÀrde av hur jag uttrycks och representeras potentiellt 15, 20 Är framÄt. Jag har valt skjorta med neutrala snibbar i neutralt mönster (smÄrutigt svart-vitt) samt v-ringad finstickad kofta i neutral fÀrg (mörkgrÄ) och utförande.
HÄret har jag gjort bakÄtkammat med vatten och till det har jag skÀgg, cirka 7 mm lÄngt.

Nu gÀller det att inte Àta nÄt pÄ lunchen som fÀrgar in mungiporna och skÀgget (tomatpuré och spagetti eller sardiner i tomatsÄs), sÄ det sitter dÀr sen pÄ bilden.

tvilling540

Ur arkivet: flĂ€ckar nr. 2713a och 2713b. Bifogad anteckning: ”TvĂ„ mycket lika flĂ€ckar! Gjorda av SD (7 Âœ Ă„r) pĂ„ uppdrag av mig nĂ€r jag passade henne/ MM 1982”

Rapport 22 augusti 1987

Tillbaka pĂ„ jobbet idag och glatt Ă„terseende med mĂ„nga! Öppnade och sorterade post. Y uppdaterade mig om lĂ€get. Vi stĂ€mde av tidplan, handlingar och underlag. Sen tog vi paus och satte oss att skala dom dĂ€r apelsinerna vi fĂ„r i fruktkorgen. Dom hade hĂ„rt skal sĂ„ vi fick vitt apelsinludd under naglarna som spĂ€nde obekvĂ€mt.

Y hade pÄ sig en brosch jag inte sett förut. Den satt pÄ vÀnstra bröstet och sÄg ut som en liten kristallkrona. PÄminde mig om nÀr jag och H skulle bort en gÄng och H spillde sÄs mitt pÄ (alltsÄ pÄ mitten av) bröstet under förrÀtten. Hon hade en grÀsgrön Àrmlös fotsid sidenklÀnning pÄ sig med invÀvt mönster av vÀxtslingor. Vi gick till hallen och satte en brosch pÄ flÀcken, men det sÄg jÀttekonstigt ut! att broschen satt just pÄ mitten.

Och vi tĂ€nkte pĂ„ det dĂ„: att en del saker skall vara i mitten – slipsar, flugor och berlocker – medan andra tydligen skall vara pÄ sidan – bröstfickor, broscher och nĂ€sdukar. Om man hade en bröstficka mitt pĂ„ bröstet och en nĂ€sduk i den.  Skulle bli som nĂ„n slags haklappsanordning. Men en slips Ă€r ingen haklapp.

meddsv-copy1

Ur arkivet. PĂ„ baksidan i blyerts: ”Meddelande frĂ„n SV fem Ă„r, nĂ€r jag passade honom/ MM 1980″

 

Vykort ur lĂ„da i arkivet ”Diverse -1970”:

12 augusti 1970
Glada dagar pĂ„ stranden! Alla flyger drake i Ă„r – asiatiska tyginsekter och enorma konstruktioner med lĂ„dor i fil. Man fĂ„r passa sig nĂ€r dom störtar. C fiskar krabba frĂ„n piren hela dagarna och jag har en ny hatt. KvĂ€llar med backgammonturneringar, cava och skvaller. HĂ€lsa alla! C hĂ€lsar / L  


k-rum1



Teckning ur mapp ”Konstruktioner 1965-70”, ur lĂ„da i arkivet ”Diverse -1970”. PĂ„ baksidan: ”X3 1968 / MM”

April 1976

I naturen dĂ€remot Ă€r ”flĂ€ckigt” ett adjektiv som beskriver djur och vĂ€xters teckning. HĂ€r Ă€r inte flĂ€cken ett misstag utan en korrekt –  normal – beskaffenhet! Det var LW som ringde och delgav mig denna stora iakttagelse. Hon brann för saken, det hörde jag. Jag blev sjĂ€lv upprymd. Har Ă€gnat eftermiddagen Ă„t att slĂ„ i floror och faunor efter flĂ€ckiga vĂ€xter och djur.

Har flÀckar i naturen:
leoparder, stor- och smĂ„flĂ€ckig kungsnattslĂ€nda, vissa delfinsorter, massor av fĂ„glar, massor av vĂ€xter och blommor, flĂ€ckig tusenfoting, larver, fiskar, kossor, svampar, rĂ„djur. Namnet ”rĂ„djur” kommer till och med frĂ„n det forna ordet ”ra”, vilket betyder flĂ€ck. RĂ„djur alltsĂ„ = flĂ€ckdjur.

romber540Ur arkivet, mapp 1969-70. Bifogad anteckning: ”provtryck möbeltyg till soffan (nĂ€r jag hade romb-period). FettflĂ€ckar frĂ„n köksbordet.”

7 mars 1987

Idag nÀr dom kom med grötfrukost lÄtsades patienten sova igen. Dom petade pÄ mig men det hjÀlptes inte. Sen gick dom.

Tog mig över golvet i övre hallen, det Àr en bit. Förbi strykbrÀdan och linnet, över mattan och förbi fÄtöljerna, arbetsborden, skÄpen. Satt en stund pÄ en pinnstol dÀr och blev medveten om dörren till arbetsrummet lÀngst bort, det som inte anvÀnds.

Kunde inte minnas nÀr jag tÀnkte pÄ det rummet eller var dÀrinne sist, hade glömt det! Det gjorde mig nervös pÄ nÄgot sÀtt och jag blev Ànnu nervösare nÀr jag kom pÄ att jag kunde gÄ dit in. Gick bort och stÀllde mig vid dörrbladet och handtaget. VÄgade knappt!

DĂ€rinne kom morgonsolen rakt in, det luktade varma papper, varma möbler och varmt golv. Överallt stod saker jag inte trodde jag hade kvar, bland annat en porslinstax i naturlig storlek som var en present en gĂ„ng. Mot södra fasaden kartongstaplar. Orkade inte se efter vad dom innehĂ„ller.

Tog taxen samt svarta anteckningsböcker som lÄg travade nÀra dörren pÄ en hylla i höfthöjd. Jobbade mig tillbaka genom hallen mot sÀngen.  Stannade till halvvÀgs i en fÄtölj med taxen i knÀt och tittade pÄ mönstret i mattan som bleknar.

I sovrummet stÀllde jag porslinstaxen i vÀstra fönstret, vÀnd mot mig i sÀngen. Den harmsna blicken. Taxen och jag. Lade mig med kuddarna och blÀddrade lite i dom gamla anteckningsböckerna som Àr blÄlinjerade med svarta sladdriga pÀrmar.

Hade glömt stÀnga dörren till arbetsrummet som inte anvÀnds vilket gav ett helt nytt ljus i övre hallen, sÀrskilt inne bland skÄpen dÀr det annars kan vara lite dunkelt om morgnarna.

under-vatten


Arkivinventering, november 2007.
MM: Den dÀr minns jag inte alls. Det Àr inte jag som gjort den. Den har inget med flÀckar att göra, mÄste hamnat hÀr av misstag. Vad symmetriskt komponerad den Àr. Vad Àr det för rosa dÀr i nederkanten, en sockel? Ett munstycke?

Rapport 7 september 1987

PĂ„ kontoret Ă€r allt som vanligt. Y och jag arbetar med ”smĂ„ vitmurade radhuslĂ€ngor, spegelvĂ€nda kring allmĂ€nning”.
Jag önskar Y varit med i arbetet med parkeringsgaraget frÄn början. Hon skulle ha gÄtt runt pÄ bygget och iakttagit att det och det inte samordnats korrekt, vilket skulle ge den och den konsekvensen och dÀrefter uppfunnit nÄgon utmÀrkt ÄtgÀrd för att lösa och göra allt. Medan jag slÀpar blyertsen efter mig.

Rapport 8 september 1987

I ”smĂ„ vitmurade radhuslĂ€ngor, spegelvĂ€nda kring allmĂ€nning” gör vi i alla fall framsteg, Ă€ven jag! Jag har kommit pĂ„ att vi kan ta alla schaktmassorna och göra stora grĂ€sbevuxna halvklot av dom pĂ„ allmĂ€nningen mellan lĂ€ngorna. Kloten kan ha en diameter pĂ„ fyra fem meter! Blir bra kuperat dĂ€r bak och ingen insyn. Kloss möter klot. Vi fĂ„r se vad dom sĂ€ger.

Rapport 9 september 1987

Y och jag har hittat en ny ”nischad” lunchresturang. Den serverar ”fisktriptyk”!: göspatĂ©, sillplatĂ„, gĂ€ddaladĂ„b! Efter maten sitter vi pĂ„ uteserveringen. VĂ€ntar pĂ„ hösten och dricker bryggkaffe.

Rapport 10 september 1987

Idag har jag ritat pĂ„ sopĂ„tervinningen för ”smĂ„ vitmurade radhuslĂ€ngor, spegelvĂ€nda kring allmĂ€nning”. Gick hem och lagade lever. Sorterade post som legat. Ordnade med sakerna pĂ„ lĂ„nga arbetsbordet bakom soffan. Diarieförde tvĂ„ flĂ€ckar. Röjde köket, strök skjortorna, gick och la mig.

Rapport 11 september 1987

Fortsatt arbete med soporna för min del idag. Kaffe och kaka pÄ kontoret vid tio. Undanröjning av diverse pappersarbete. Drink med Y och F efter jobbet. Varmt idag, flÀktade oss med menyerna.
Stannade med cykeln vid spÄren pÄ hemvÀgen. SÄg inget sÀrskilt men det började regna ett varmt regn.

April 1976

Tog en paus hÀr pÄ kvÀllen och gick en svÀng med grannens tax, arbetet Àr snÄrigt och anstrÀngande just nu. KÀmpar för att komma fram till en tillfredstÀllande definition av vad en flÀck Àr. Parallellt kategoriserar jag flÀcktyper.
(Mycket lite material finns sedan tidigare i Àmnet. I uppslagsböcker stÄr ingenting. I ordboken stÄr bara böjningsformer (flÀck, flÀcken, flÀckar) och ordklass (substantiv).)

Jag har varit mycket metodisk och valt femton helt olika företeelser som jag automatiskt klassar som flÀckar. Sedan har jag analyserat dom, ringat in varför jag ser dem som flÀckar och beskrivit vad jag sett. Till exempel: kal hud omringad av hÄrig hud. För att bredda underlaget har jag frÄgat vÀnner samt nÄgra okÀnda mÀnniskor pÄ gatan om samma flÀckar. Definition hittills:

”En flĂ€ck Ă€r ett omrĂ„de i/som kringgĂ€rdas av ett annat omrĂ„de och som pĂ„ nĂ„got sĂ€tt skiljer sig frĂ„n detta omslutande omrĂ„de.”

Enligt denna definitionsskiss liknar flĂ€cken och ”pricken” varandra om man talar om pricken som en fylld cirkel (och inte som ”en prick vid horisonten” – nĂ„got som ser litet ut eftersom det Ă€r avlĂ€gset). Men företeelserna Ă€r inte synonyma. Pricken Ă€r kalkylerad och önskad. FlĂ€cken dĂ€remot Ă€r det ej (i alla fall inte generellt sett). Jag har genom mina undersökningar kommit fram till att (fortsĂ€ttning pĂ„ definition hittills):

”Det omrĂ„de som omsluter flĂ€cken Ă€r eller förvĂ€ntas vara norm i den enhet som Ă€r flĂ€ckad. Till exempel Ă€r det oflĂ€ckade vita i en vit bordsduk det ”normala”. FlĂ€cken Ă€r det som Ă€r ”fel” eller inte hör dit. Detta ger att: En flĂ€ck Ă€r ett oönskat, oavsiktligt tillĂ€gg som bryter en ren idĂ©.

Och sĂ„ vidare. Man kan hĂ„lla pĂ„ och hĂ„lla pĂ„: flĂ€cken pĂ„ bordsduken upplevs inte som flĂ€ck om den tĂ€cker nĂ€stan hela duken. DĂ„ kallas det att duken blivit ”drĂ€nkt” eller ”badar” i nĂ„t, sĂ€g körsbĂ€rssaft. DĂ€remot skulle man inte sĂ€ga om det nĂ€stan helt flintskalliga huvet att det drĂ€nkts i kalhet, utan i stĂ€llet att det hade en flĂ€ck med hĂ„r pĂ„ sitt annars bara huvud. Detta förhĂ„llande har att göra med om den flĂ€ck man talar om Ă€r ett tillĂ€gg eller en avsaknad av nĂ„got. AlltsĂ„ revideras omgĂ„ende fortsĂ€ttning pĂ„ definition hittills:

En flÀck Àr ett oönskat, oavsiktligt tillÀgg/avdrag som bryter en ren idé.

A propos tillÀgg: om en flÀck Àr ett tillÀgg av ett till ett annat, dÄ Àr flÀcken alltsÄ ett slags möte. Vilka möten Àr en flÀck?


kaross



Bild ur akivet. PĂ„ baksidan: kaross eller annan artefakt som sjunker i underlaget// MM 82

Arkivinventering i november 2007:
MM: Usch har du hittat den dÀr!

malning21

Rapport februari 1987

FrÄn mitt konvalescentlÀger nÀr L hÀlsar pÄ: Jag ligger i sÀngen och L sitter i en fyrkantig stÄlrörsfÄtölj. Jag fÄr Àcklig consommé till lunch. Jag rör runt i tallriken med skeden. Vi spelar inte schack till tangomusik. Vi dricker inte kaffe med fikon inlagda i cognac. Jag vill inte bli tvÀttad eller fÄ rena lakan, jag vill inte lyssna pÄ radion eller lÀsa, jag vill inte upp och gÄ och fÄ muskler igen, jag vill inte rita eller skriva om nÄt.
sdblyerts1

18 maj 2009

SM: SkĂ„pet visades i ett eget rum lĂ€ngst in. Det hade hundratals fack och lĂ„dor. Mahognyluckor med emblem i ljus intarsia. Insidan pĂ„ luckorna var inverterade – ljust trĂ€ med emblemet i mörkt.

BR: En guide berÀttade om det precis nÀr vi kom.

SM: Tydligen Ă€r det en möbel utformad att förvara ”allt”. YtterklĂ€der, klĂ€der och skor, linne, alla papper och böcker, skrivdon, husgerĂ„d, smycken och toalettartiklar, verktyg och redskap. Mat till och med. Guiden visade var kryddorna hade varit.

A: Hur stort var det?

SM: Ja-a vad kan det ha varit. Flera meter brett i alla fall, och djupt ocksÄ. Som en tjock vÀgg.

BR: Om jag strĂ€cker upp armarna och hĂ€nderna sĂ„hĂ€r, sĂ„ mycket jag kan, och lĂ€gger till tvĂ„ decimeter – sĂ„ högt var det ungefĂ€r.

SM: Sen fanns det en massa lönnfack i skÄpet ocksÄ! Guiden visade ett: det var som en tunn lamell inskjuten pÄ vertikalen mellan tvÄ rader smÄlÄdor avsedda för sybehör. SÄg ut som en list. KlÀtt pÄ insidan med grön sammet, nött kring kanterna. Fack för ett  hemligt kontrakt.

BR: Eller en dolk.

SM: Eller nÄgot annat tunt.

BR: Dom var tydligen osÀkra pÄ om dom hittat alla lönnfack enligt guiden.

SM: TÀnk om man skulle röntga och se att det lÄg kvar nÄt gammalt frÄn sextonhundratalet dÀrinne!

BR: Och kanske ÀndÄ inte kunna hitta det!

SM: Knopparna var grÀstuvor och lökblommor snidade i ben.

BR: Baksidan var tÀckt med ett stort landskapsmotiv som förestÀllde moln, berg och sjöar. Vid varje sjö lÄg ett fiskarskjul och varje sÄnt skjul var en lÄda.

SM: Dom dÀr skjullÄdorna kunde dras ut bÄde bakifrÄn och framifrÄn, som en förbindelse mellan de bÄda sidorna.

BR: Ett mystiskt inslag var glasskivorna fÀsta med gÄngjÀrn pÄ insidan av luckorna, ovanför emblemet. Ingen visste vad dom fyllt för funktion.

SM: … allt som varit i det dĂ€r skĂ„pet… eller skulle kunnat vara.

BR: Det verkade skört, skÄpet. SvÄrt att förstÄ hur det skall gÄ att flytta en sÄ stor gammal sak.

 

 

mhusaxo1

 

FrĂ„n 1971 med kommentaren ”Hus med tillĂ€gg av förvaring (allt det bruna och gröna): hyllor (lĂ€s Ă€ven fack, lĂ„dor, ritningshĂ€ngare, hurtsar med mera) invĂ€ndigt kring samtliga vĂ€ggar; utbyggd extra del med rullbara arkivskĂ„p”.

September 1971

PÄ lunchen cyklade jag bort till andra sidan spÄren för att titta pÄ tomten igen. Man följer alltsÄ gamla huvudgatan norrut över spÄren och sen bron. NÀr gatan övergÄr i esplanad, gamla allén och villabebyggelse fortsÀtter man elva kvarter och tar dÀrefter vÀnster. Efter fyra kvarter ligger tomten lÀngst bort i kvarteret som Àr pÄ vÀnster sida nÀr man svÀngt höger. Tomten Àr ca 35 X 45 meter. Det mÄste vara fyra tomter egentligen, tvÄ mot gatan i öster, tvÄ mot gatan i norr. Gatan i norr ser man inte frÄn tomten, den ligger nedsÀnk som ett dike.
Ingenting finns pÄ tomten förutom högt grÀs. BrÀdstaket mot granntomterna, metallnÀt mot gatorna och mycket högresta lövtrÀd Ät alla hÄll: lönn, ask, alm, kastanj och nÄgra popplar.

*

Nedan: skiss frĂ„n mapp i arkivet rubricerad ”Skisser 1970 – 73”. Bifogad anteckning: ”Senaste förslaget, den hĂ€r gĂ„ngen med arkivet utspritt pĂ„ alla rummen och ett vardagsrum stort nog för tre bord. Obs att arkivet fortsĂ€tter över dörröppningarna, dĂ€r fĂ„r man in jĂ€ttemycket. Hallen gĂ„r frĂ„n fasad till fasad för optimal ljusföring – hĂ€r ligger huvudarkivet. Mendosa 35, 2 september 1971.”.

mhusplan1

Maj 1976

Har pÄbörjat arbetet med att sammanstÀlla och organisera de funderingar jag haft kring det hÀr med flÀckar. Det har blivit sÄ mÄnga olika tankar. Skisserar för nÀrvarande disposition av ett litet traktat. Följande hittills:

Disposition:
* FlÀckens Lov, den oslutna cirkeln. Inledning.
* Vad Àr en flÀck? Defintion / resonemnag med inriktning pÄ slump, predestination, naturlagar, mÀnsklig faktor med mera.
* FlĂ€cken – ett nytt sĂ€tt att tĂ€nka! (Eller: Varför flĂ€cken?) Problematisering och analys med fokus pĂ„ flĂ€cken som alternativ livsĂ„skĂ„dning.
* FlÀcken i livet. Hur kan flÀcken vÀgleda oss i vardagen? En guide.
* FlÀcken som konsekvens. Summering.

Blir det lyckat vill jag ge ut det. Som följetong i tidsskrift eller radio, nÄt sÄnt.
Arbetsnamn Àr svÄrt. NÄgra möjligheter Àr:
”FrĂ„ga flĂ€cken – ett traktat”; ”FlĂ€cken som fenomen och metod – ett litet traktat”; ”FlĂ€cken som tro och naturvetenskap”.
Jag skulle kunna kalla den enkelt ”FlĂ€cktraktat” eller bara ”FLÄCKAR”. FĂ„r tĂ€nka pĂ„ saken.

omslagweb
Reds anm 24 maj 2009:  Utkast till pamflettomslag. Format: 105 X 190 mm. FramgÄr inte om spillet Àr avsiktligt. Ur kartong  med material till pamflett, i arkivet.

Maj 1999

TrÀffade Hs syster E pÄ gatan. Hon berÀttade att H skall komma till stan! Vi pratade om det ett slag innan jag tog spÄrvagnen hem.

Jag kunde ju ta mig för att möta henne pÄ stationen! Hon kommer med inbrottsÀker aluminiumresvÀska! Eller hon har blivit av med bagaget under resan och bÀr bara handvÀska och en plastpÄse frÄn taxfreen. Vi hÀlsar och stÄr ett tag.

Sen Ă€r det vi som gĂ„r till Polska Delikatesser vid spĂ„ren pĂ„ norra sidan! Vi som sitter i ett av bĂ„sen vid fönstren med utsikt över spĂ„romrĂ„det! Ärggrön gallon och trĂ€paneler, lĂ„tsasmarmor och spegelvĂ€ggar. Servitör med förklĂ€de, blyertspenna, block.
Vi bestÀller in allt vi vill ha!: stekt riven potatis, ost, Àgg och pepparbröd, bruna pannkakor med syrlig sÄs, pistagefÀrgade sötsaker, kaffe och korv.

NÀr vi Àter kan vi titta pÄ tÄgen som gÄr in och ut ur stan. Kommentera tÄgset. H kanske pekar och sÀger: det var ett sÄntdÀr jag tog frÄn flygplatsen. Ja, kan jag sÀga dÄ, jag har Äkt dom nÄn gÄng. Dom gÄr vÀldigt fort.
Vi rÀknar spÄren, minst trettio i bredd! En del rostiga, dÀr vÀxer lÄnga stÀnglar ljusgrönt ogrÀs med fÄ blad.

Jag kommer kÀnna igen henne precis och lyssna pÄ allt hon sÀger! FrÄga och undra om senaste nytt! Titta pÄ hennes hÀnder nÀr hon visar med dom i luften som hon brukar!

 kalle090523

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arkivfoto, odaterat. PĂ„ baksidan: ”FlĂ€ck-ensamble pĂ„ bordsduk! Hoppas den passar, bĂ€sta hĂ€lsningar K”

17 juni 1991


Kaffeautomaten pĂ„ kontoret har lĂ€ckt och förstört heltĂ€ckningsmattan vid sittgrupperna i samlingsrummet. Nu skall mattan rivas ut. Vi pĂ„ kontoret har hjĂ€lpts Ă„t att vĂ€lja nytt golv: blanka svarta linoleumplattor med ljusare strĂ„k i. Vi tĂ€nkte att det var en neutral fĂ€rg och ett enkelt material men ocksĂ„ att det svarta blanka skulle utgöra en samlande punkt i mitten av lokalen: som en djup ”tjĂ€rn” med ”dragningskraft”.

Imorrn kommer dom som skall ta bort den gamla mattan och lĂ€gga in de nya plattorna. Vi tycker det Ă€r spĂ€nnande för det har sett likadant ut pĂ„ kontoret alltid. Vi kommer stĂ„ och hĂ€nga i dörröppningarna och titta pĂ„ och skoja. NĂ€r dom bĂ€r ut den gamla mattan skrattar vi och sĂ€ger: ”uuuhw, vad Ă€cklig!”. Det kommer kĂ€nnas lite som fest eller halvdag och det kommer vara en lĂ€tt stĂ€mning.

Kaffeautomaten skall ocksÄ ersÀttas. Yvonne och jag har blivit utsedda att vÀlja en hos kaffeautomatgrossisten. Vi skall Äka dit pÄ lunchen imorrn.

skallinjal_fix32Arkivfoto. PĂ„ baksidan: ”Donerad per post nĂ€r jag hade flunsan: kaffe som torkat upp kring skallinjal. Gruppbord pĂ„ kontor. December -78”

Oktober 1996

Höst i trĂ€dgĂ„rden frĂ„n och med denna vecka. Idag nĂ€r jag skulle ta in utemöblerna genom kĂ€llardörren pĂ„ baksidan lĂ„g en stor fet fĂ„gel död pĂ„ stenlĂ€ggningen dĂ€r. Den hade litet huvud och omfĂ„ngsrik byst/bringa. LĂ„ng spolformad kropp bakĂ„t mot kort stabbig stjĂ€rt. Jag sĂ„g att det var en av fĂ„glarna som sitter i timmar i stortrĂ€det vid tomtgrĂ€nsen mot nordvĂ€st. Det var en duva men ingen smĂ„duva som jag trott utan en ringduva – den största duvsorten.

StortrÀdet som jag alltid betraktat som en högrest lönn har för övrigt visat sig vara en platan, ett mindre vanligt trÀd. Dom kan bli 40 meter höga och har funnits pÄ jorden i minst 150 miljoner Är enligt vad fossila fynd vittnar om.

FÄgeln sÄg mycket större ut död pÄ nÀra hÄll Àn levande pÄ avstÄnd i platanen. Den mÀtte minst 45 cm frÄn nÀbb till stjÀrt. Undrade om ringduva gÄr att Àta. Inte just den ringduvan förstÄs, men i allmÀnhet. Dom dÀr bröstfiléerna.

Rullade upp duvan pÄ en snöskovel med hjÀlp av mindre spade, bar bort och grÀvde ner den nÀra komposten vid sidan av platanen. VÀgde i alla fall tvÄ tre kilo. Den hade lÀmnat nÄn sorts vÀtskeflÀck efter sig utanför kÀllardörren. Dokumenterade med kameran.

dubbel540Foto ur arkivet, pĂ„ baksidan: ”TvĂ„sidig flĂ€ck, jord och papper. Gjord i vĂ€xtpressen. MM okt – 96”

December 1976

(Anteckningar ang. arbetet med pamfletten ”FlĂ€ckmannens Funderingar”)

Arbetet fortskrider. Nu gÀller det i första hand val av format, typsnitt, layout och papper:

* Formatet skall vara avlĂ„ngt och litet – pamfletten skall kĂ€nnas skön att hĂ„lla i en hand. Varje sida skall kunna rymma bĂ„de text och bild utan att vare sig texten eller bilden blir fnuttig eller dominant.

Klipper prover vid köksbordet av överblivet arkivpapper frÄn kontoret. En del ark Àr stÀmplade, stÀmplarna vÀnder jag nedÄt för att inte förvirra min blick. Det Àr ganska svÄrt att göra raka provbitar för jag kan inte hitta skalpellen eller stÄllinjalen. I stÀllet ritar jag med vinkelhake och blyerts först och klipper sen med papperssaxen som Àr vÀlslipad och har lÄnga skÀr. Jag Àr noggrann och det blir tillrÀckligt bra.

95 X 190 mm Àr ett mÄtt jag Äterkommer till trots att jag pÄ mÄnga sÀtt ogillar det. Jag ogillar det eftersom:
– det har formatet 1:2 vilket Ă€r ett ointressant format.
– det pĂ„minner om menyerna vid kuverten pĂ„ bröllopsmiddagar och den associationen Ă€r inte sĂ„ relevant.
– det pĂ„minner om formatet pĂ„ broschyrer pĂ„ turistbyrĂ„er, sĂ„na glansiga i fyrfĂ€rg med bilder pĂ„ vattendrag, kanoter, mĂ€nniskor i skjorts med rep i hĂ€nderna och dylikt.
Hursomhelst blir dispositionen mellan text och bild mycket lyckad med detta format och med rÀtt papper, typsnitt och layout skall det nog bli ett med innehÄllet.

* Pappret i pamflettomslaget skall vara lik lump, ha rutig grĂ€ng samt dovt grĂ„blĂ„ fĂ€rg med mörka flĂ€ckar i – organiska rester frĂ„n förfinad framstĂ€llningsprocess. Det skall vara 180gramspapper, lent och lite poröst.

* Pappret i pamfletten skall vara oblekt, slĂ€tt och tunt – kanske bara 60gramspapper – och kanterna skall vara skarpskurna.

* Texten skall vara mörkblÄ pÄ omslaget och svart inuti. Typsnittet har jag inte hittat Àn, jag sitter hÀr med ett typsnittslexikon. Jag vill att texten skall kÀnnas seriöst vetenskaplig men ocksÄ som musiknoter. Med kursiv text som liksom menar det samt streck som delar raderna pÄ framsidan, flÀckar som Ätskiljer styckena i pamfletten.

* Layout skall vara enkel: marginal uppÄt 20 mm, marginal nedÄt 30 mm, marginal Ät sidorna 12 mm. Text med vÀnster marginal men bild och sidnummer centrerat i stycket.

Jag funderar mycket över gemener och versaler i titeln. Skall det vara ?:
FlÀckmannens funderingar (normalt)
FlÀckmannens Funderingar (som i engelskan och tyskan: att substantiv har stor bokstav)
eller
FLÄCKMANNENS FUNDERINGAR (allt i versaler alltsĂ„)
Och bör det vara citattecken kring titeln?: ”FlĂ€ckmannens Funderingar”.

Pamfletten kommer vara hÀftad tvÄ gÄnger i mitten och vikt, ca 40 sidor. Den kommer ut i slutet av mars nÀsta Är. April med pamfletten i hand!
 

bla2

 

Ur arkivet. PĂ„ baksidan: ”Fotouppförstoring av plump intill streckmĂ„lning i blĂ„tt,  kanske förestĂ€llande gnagare eller gris. Gjord av SD tre Ă„r, nĂ€r jag passade henne/ MM 1976”

flack1260_540Ur arkivet, pÄ baksidan: Gjord av H, 1967/MM

I juni 1986,

TC ringde igĂ„r. Han arbetar överraskande med parkeringshus nu liksom jag! och har nyligen tillĂ€mpat en ramp som heter ”superimposed spiral ramp”, en dubbeldĂ€ckarramp inlĂ€st i en cylinder. Dubbelriktad, yteffektiv, sĂ€ker. TC sa: ”NĂ€r jag minns arbetet med rampen minns jag den som en riktig uppenbarelse, det hĂ€nder sĂ„ sĂ€llan ju. Men den dagen var fin pĂ„ jobbet”. Vi rös tillsammans.

Sen fortsatte vi prata om cirkeln och om mitt runda köksbord, att dagstidningen alltid ramlar av för bordet Àr litet, fast man kan ÀndÄ sitta minst Ätta personer runt det. Jag har svÄrt att greppa det sambandet. TC blev otÄlig. Jag vill i alla fall ha ett rektangulÀrt bord. Minst 120 X 120 cm sÄ jag kan breda ut mig.

TC berÀttade om nÄgra lÄdor han byggt i industrilokalen dÀr flÀckarkivet finns. Han har tydligen sjÀlv flyttat in och sover i en. Dom Àr exakt utrÀknade enligt en mÀngd parametrar: luftflöde, axelbredd, rörelse i sömnen, att man vill ta ett par steg och sitta nÀr man vaknat, för att klÀ pÄ sig, ta ett kliv upp undan golvdraget. Lokalen Àr i fyra vÄningar, 200 kvadratmeter och fyra meter i tak pÄ varje. Mitt arkiv upptar 60 kvadrat pÄ bottenvÄningen i byggnadens östra del.

Vi la pĂ„. Det hade blivit mörkt medan vi pratat i telefon, inga lampor var tĂ€nda. Jag satt kvar i soffan i vardagsrummet i mörkret pĂ„ nedervĂ„ningen och förestĂ€llde mig lagerlokalen: TCs lĂ„dor i den – en pĂ„ varje vĂ„ning och en pĂ„ nocken – mitt arkiv med hyllorna i nord-sydlig riktning med lĂ„dor och mappar. Hela systemet och TC i det.

PÄminde mig om nÀr H och jag tog in i ett litet litet hotellrum pÄ atlantkusten en helg i början av juni ett Är. Rummet vara bara 250 X 160 cm med ett fönster mot havet pÄ en kortsida. Tapeten dÀr hade ett mönster av en axonometri som representerade hotellrummet sjÀlvt med vita linjer mot mörkblÄtt. SÀngen var 90 cm bred och jag minns att H hade tagit med sin grÄa lÄnga sidenklÀnning med axelband av diamanter, eller om det var glas som liknade diamanter, för vi skulle Àta finmiddag pÄ resturang en kvÀll.

KlĂ€nningen lĂ„g pĂ„ sĂ€ngen om dagarna för det fanns inget att hĂ€nga den pĂ„. NĂ€r jag lĂ„g bredvid för att vila och tittade in mot vĂ€ggen utgjorde sidentyget i klĂ€nningen en förgrund till hotellrummet i tapeten – blĂ€nkande Ă„sar som blöta sĂ€lar och det lĂ€t som sand och strandgrĂ€s om man höll huvet intill tyget och rörde sig lite. Hotellrummen reste sig bakom sidenet som en stad utan slut. KlĂ€nningen luktade lĂ€der frĂ„n skorna i garderoben hemma. Ute lĂ€t blĂ„sten och havet som en motorvĂ€g och kanske att riktiga sĂ€lar vĂ€ltrade sig och skĂ€llde ocksĂ„.

Jag mÄste göra en rekonstruktion av den dÀr tapeten, och en bild av TCs system.

C:Documents and Settingsamelie rydqvistMina dokumentalltark
Ur arkivet daterad 25 juni 1986. PÄ baksidan antecknat: tapetmönster till hotellkorridor / MM

Intel386ℱ DX Processor 33 MHz, Oktober 1985

Det har kommit en dator till kontoret! och ikvÀll efter jobbet har jag gjort försök med att generera flÀckar i ritprogrammet som Àr installerat för ingenjörernas skull:

Mittersta flĂ€cken pĂ„ bilden nedan Ă€r konturen av en klichĂ©flĂ€ck pĂ„hittad av mig, utfylld inĂ„t med kopierade konturer pĂ„ ett visst avstĂ„nd (kallas ”offset”).

flackar0905175

Formationerna till vÀnster Àr resultaten av att:
1) runda den innersta formen i ursprungsflĂ€cken med en i programmet inbyggd logaritm som heter ”runda till” och sen ”offset” utĂ„t 12 mm,
2) ta den innersta formen frĂ„n ursprungsflĂ€cken, ”offset” inĂ„t ytterligare med ett mycket litet avstĂ„nd (1 mm), ta den innersta konturen (nĂ€stan platt nu), ”runda till” och ”offset” utĂ„t med ett avstĂ„nd pĂ„ 12 mm. Ger en nĂ€stan helt regelbunden romb!

Formationerna till höger Àr reslultaten av att:
1) ”runda till” ursprungsflĂ€ckens yttersta kontur och ”offset” denna inĂ„t 12 mm,
2) skala ner den yttersta konturen pĂ„ flĂ€ck 1 höger 20 gĂ„nger och ”offset” denna kontur utĂ„t. Ger en nĂ€stan helt perfekt cirkel!

Ju mer ursprungsflĂ€cken bearbetas desto mer geometrisk och enkel blir den! Vad betyder detta? Ger det uttryck för nĂ„got slags entropi – ritprogramsentropi? Har ritprogramförfattaren bestĂ€mt eller Ă€r det en naturlag som avgör?

FlÀckslut, 25 augusti 1984.

Arkivet skall flyttas, det har blivit stort och fÄr inte plats i kÀllaren lÀngre. Det skall inhysas hos TC nu, i den del av hans industrilokal som stÄr tom efter branden, efter renoveringen. Vi har införskaffat lagerhyllor, mappar och kartonger i brun papp med tre rÀnder tryckta i tunn svart att ange innehÄllet pÄ.

I kĂ€llaren har jag börjat rangera för att fĂ„ ut allt vilket Ă€r krĂ€vande. Det Ă€r inte bara fullt dĂ€rnere utan ocksĂ„ dammigt, mörkt och rĂ„tt. Mest anstrĂ€ngande Ă€r dock att gĂ„ igenom gammalt material! Fy! Till exempel fann jag den flĂ€ck som jag förr tyckte var den bĂ€sta och vackraste jag sett – försök nr. 1021 – en flĂ€ck jag sjĂ€lv producerat. Den var inte lik nĂ„gonting, fullstĂ€ndigt abstrakt med sjok pĂ„ sjok av transparenta blĂ„svarta fĂ€lt som tonar in och ut ur varandra. Det som omfattar allt kan inte likna nĂ„got enskilt osv: Sanningen om Allt uppenbarade sig. Jag trodde jag kommit till FlĂ€ckslutet, den punkt nĂ€r man nĂ„t Ă€nda fram.

Nu nĂ€r jag ser den fattar jag INTE vad jag sĂ„g dĂ„. FlĂ€cken Ă€r överarbetad, okĂ€nsligt utformad och inte alls abstrakt = den Ă€r skarp och liknar en hare i motljus! Utöver detta hade jag i ”flĂ€ckens” nederkant lagt till en darrig linje som tvĂ€rsar sidan horisontalt, vilket gör att det ser ut som om haren sitter ensam pĂ„ stĂ€ppen alternativt – om man vĂ€nder bilden 180 grader – hĂ€nger pĂ„ tork. Eventuellt hade jag dĂ„lig eller ingen uppfattning om harar pĂ„ stĂ€pp eller pĂ„ tork dĂ„.

Juni 1987

Tillbaka pĂ„ jobbet nu med bygget och nya möten för att verkstĂ€lla de förĂ€ndringar som beslutats om och lösa komplikationer som uppstĂ„tt. Inga smĂ„ Ă„tgĂ€rder: ramper i parkeringsgaraget som skall skifta lĂ€ge fast de redan Ă€r gjutna, omdirigering av luften pĂ„ plan tre för utluften hamnar tydligen fel – pĂ„ plan tvĂ„, södra delen. Även nĂ„t med stomlinjer som skevar(!) och mĂ„tt som vandrar. Protokoll, scheman, konsekvensanalys. Kallsvettiga manschetter och omöjliga manövrar.
GÄr hem och tÀnker pÄ H som skulle skrattat Ät allt.

I helgen skall jag bjuda pÄ sallad Nissa i trÀdgÄrden nÀr L kommer pÄ besök samt Àgna mig Ät arkivet. Jag Àr mycket produktiv! och har en svart period med ny fÀrg frÄn Kina.

(I marginalen: obs! radier logistik belÀggningsfrekvens plan 6. Reds anm.)
konstruktionmflack3

Onumrerad, odaterad teckning ur arkivet. PÄ baksidan: M. Mendosa, konstruktion med flÀck eller rök.

 

ospecificeradBild ur arkivet – onumrerad, odaterad, osignerad. Blyerts och nĂ„got slags fĂ€rg. Reds anm. 13 maj, 2009.

Rapport, 7 maj 1973

MM:
Idag har vĂ€dret vĂ€xlat. Jag har varit hemma med krattan – löven i grĂ€smattan, gruset pĂ„ gĂ„ngen som behövde ordnas. Veckans oordning vid ritbordet har jag lagt Ă„t sidan.

Det Ă€r en sak mitt pĂ„ tomten hĂ€r nĂ€ra huset, hĂ€r Ă€r det givet hur saker och ting skall skötas. Men vad gĂ€ller kanterna, dĂ€r nĂ€ra staketet, sjĂ€lva avslutet har jag inget riktigt begrepp om. Borde varit mer uppmĂ€rksam. Återkommer i frĂ„gan.

Fann för övrigt en bild i morse som liknade en flÀck jag sjÀlv Ästadkommit vid tidigare försök! Det var i tidskriften som BR lÀmnat pÄ den lilla tévagnen vid lÀsfÄtöljen i hallen pÄ övervÄningen, dÀr solen faller in pÄ ett sövande vis om eftermiddagarna. FörestÀller en uppförstoring av nÄgot, oklart vad eftersom bildtexten stÄr skriven pÄ latin.

Ur arkiven, bild ur BRs tidskift (liknar flÀckförsök nr. 285):

flack